Att förlora en upphaussad seriefinal mot Södertälje med 20 poäng (59-79) är förstås aldrig bra men när Luleå Baskets tränare Robin Sandberg tittar tillbaka på lördagens tillställning tror jag han tänker ungefär så här: "Jasså, var det inte värre?"
Låt oss vara tydliga: Luleå Basket var aldrig nära att vinna. Södertälje var det bättre laget. Men i början av den fjärde perioden var faktiskt underläget bara sju poäng innan den rann iväg trots att i princip varenda spelare i mästarlaget var allergisk mot att placera bollen i korgen.
Dagens Luleå Basket är inget mästarlag. Dagens Luleå Basket är tunt. Dagens Luleå Basket är vingligt.
Två importspelare har lämnat klubben under hösten. Två spelare som enligt plan skulle tillför spets och kvalité. Då går det inte att vinna mot ett lag som Södertälje som också är brandskattad i och med Elin Eldebrinks långtidsskada.
Därför tror jag Robin Sandberg inte lämnade Täljehallen med någon överdriven skrämselhicka. Södertäljematchen visade med all önskvärd tydlighet vad laget behöver för att tas på riktigt allvar: En guard och en forward som kan göra poäng.
Luleå verkligen skriker efter offensiv kompetens och i dag finns bara Robbi Ryan som kan skapa sitt eget avslut på att naturligt sätt.
Mot Södertälje sköt den svenska stjärnkvartetten Josefin Vesterberg, Allis Nyström, Sofia Hägg och Fanny Wadling 12 av 44 – det var nästan komiskt illa. Hos det gänget finns det viss anledning till självrannsakan.
Det ska hur som helst intressant att se hur Luleå Basket agerar framåt. Just nu mår klubben sisådär. Klubbdirektören Christer Sehlin är sjukskriven och ekonomin verkar vara ansträngd med tanke på hur den sportsliga satsningen ser ut jämfört med tidigare säsonger.
Vill Luleå Basket utmana är vägen bara en. Det ser och vet alla.