Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Inte bara fiske

Råneå Fiske är inte bara att fiska.

En mycket god vän till mig, före detta rektor och politiker, sade en gång att ”allt är politik”. Förvisso är det så, håller med till fullo. Men för mig finns även en annan sanning och det är att allt är fiske. Det kanske inte låter så där relevant, men det finns en del sanning i påståendet. Det finns en infallsvinkel i mitt menande som jag tror att håller med mig om.

   Under min tid som lärare i Råneå på mellanstadiet lyckades jag få till ett skapligt fiskeintresse. Det gick till och med så långt att jag införskaffade ett flugbindarbord med några städ och annat material, som jag hade i klassrummet. Dit fick eleverna gå när de var klara med jobben. Jag minns särskilt en episod som har etsat sig fast i minnet.

   Det kändes alltid lite tråkigt när en klass sex skulle ta examen. Det betydde att de till hösten skulle börja på högstadiet och att jag skulle få en ny fyra. En av killarna i sexan berättade att han hade fått en flugfiskeutrustning av sin pappa och att de till sommaren skulle åka till Kaitumälven och fiska.

   Sommaren gick och så småningom mötte jag min nya klass på skolgården inför höstterminen. Då såg jag killen som hade fått åka med pappa och fiska till fjälls. Jag sprang ikapp honom och han berättade följande;

   -Vi hade en fantastisk resa och vi fick så stora harrar, många över kilot, på flugor du hade lärt mig binda, sa han exalterat.

   -Var det allt? undrade jag nyfiket. Tre sekunders betänketid, sen kom svaret.

   -Den bästa fiskeupplevelsen var när pappa och jag såg sju bländvita sångsvanar som sakta flög ut över Kaitumsjön. Det är sådana svar som gör att man ser ljust på morgondagen.

Bilden; Nu väntas snart de återkommande svanarna.  gunnar@westrin.se 

Den heliga floden

Råneå Den heliga floden.

Det har stått en del notiser om Whanganuifloden i Nya Zeeland i olika dagstidningar den senaste tiden, även så i NSD. Något mycket intressant hände, nämligen att maorierna, det vill säga landets ursprungsbefolkning har fått rätt i en ovanligt lång och segdragen process. För gruppen är den aktuella floden ett heligt vattendrag, som måste skyddas för framtiden. Debatten om älvens framtida status har pågått i nästan 150 är? Nu tog i alla fall Nya Zeelands parlament beslutet att Whanganui skall räddas till eftervärlden i ett sällsynt beslut.

Utfallet var osedvanligt intressant, där det fastslogs att älven är ett levande väsen om man ser till juridiken. På så sätt kan konstateras att floden numera kan anses vara en person vilken som helst och att älven kan representeras av advokater som en person. Detta påminner om min morfars åsikter om Moder Jord, där hon var helig och att alla organismer på hennes ”skal” var Moder Jords kusiner, dvs oantastbara.

Maorierna kallar floden för Te Awa Tupua. Maorierna får ca 760 miljoner kronor för den segslitna kampen och får därtill 280 miljoner kronor för att förbättra miljön kring och i floden, enligt nyhetspressen. Något som vårt land kanske skulle ta efter?

För mig känns det också lite extra spännande, eftersom jag har fiskat i floden och tältat på dess stränder.  

Föredrag i Skaulo

Råneå Föredrag i Skaulo.

Lördagen den 25 mars klockan 18.00 kommer jag att hålla ett föredrag i Folkets Hus i Skaulo (mellan Skaulo och Puoltikasvaara). Arrangör är Sautujärvi FVOF. Ungdom under 18 år gratis. Naturligtvis finns det fika…

Föredraget heter ”Mitt liv som flugfiskare” och handlar om en personlig tidsresa, om mitt fiske- och vildmarksliv liv i valda delar av Lappland och på andra platser jorden runt. Jag har haft över 600 föreläsningar i Sverige och Norge, men det är första gången jag gästar Skaulo som föredragshållare.           gunnar@westrin.se 

En präst med sting.

Råneå Priest – en präst med sting.

Månadens fluga för mars 2017, exklusivt för NSD.

 

I min förra krönika om superflugan Peter Ross, en av våra mest populära våtflugor, kan även antecknas ner den oförliknelige våtflugan Priest. Det var ju så på femtio- och sextiotalet att i det vanligaste ”flugfisket” brukades ett spinnspö och en plastkula. Riktigt varifrån Priest en gång i tiden kreerades, vet nog ingen. Däremot kan sägas att den rent stilistiskt påminner om dagens Silver Zulu, en annan våtfluga som oftast var bunden med kroppshackel. I det entomologiska historieskrivandet kan vi utan alltför stora felaktigheter säga att Priest var en föregångare till Zuluflugorna och framför allt till exemplet Silver Zulu.

Jag har skrivit om det förr, men påstår fortfarande att under mina spinnflugfiskeår i början på sextiotalet utkristalliserades ett knippe särskilt bra/populära våtflugor för framför allt öringfiske i mindre fjällsjöar och tjärnar. Det min polare och jag så småningom upptäckte var att öringarna föredrog färgkombinationerna rött, silver och svart, som i flugor som Peter Ross (februari månads fluga), Butcher, Bloody Butcher och Priest.

Priest är en alldeles utomordentligt lätt fluga att binda, där en anledning är att den saknar vingar. Därvid lag kan också sägas att flugan inte bara kan imitera en del undervattensstadier till dagsländor(nymfer) eller nattsländort (puppor) utan också mindre småfiskar av olika sorter. Ett flugmönster som kan erbjuda den rikedomen av imitationer brukar kallas för geniflugor, enkel att binda men som imiterar många olika vattenorganismer.

Jag kan ibland se varianter på temat Priest, framför allt en bindning med en vit eller gråvit vinge. Det är ingen äkta klassisk Priest, eftersom oroginalet den är vinglös men utrustad med ett svart mjukare hackel.

 

Priest.

Upphovsman;  Traditionellt mönster.

Imitation;      Fiskyngel, nattsländepuppor, dagsländenymfer mm. 

Krok;            Originalet säger våtflugekrok med öglan neråt. Storlekar 12-14.

Bindtråd;      Svart bildsilke.

Stjärt;           Strålar från rött tupphackel. Ibland funkar en röd garntuss också.

Kropp;          Grunden är flat silvertinsel eller en remsa aluminiumfolie. Över detta rund eller oval silverribbing. Lindas åt motsatta hållet mot aluminiumfoliet. Den kan förtyngas med koppartråd.      

Hackel;         Svart tupp- eller hönshackel som binds in traditionellt som kragformat. 

Huvud;          Ett distinkt huvud av våtflugemodell. Lackas med klarlack.

Pippi på fåglar

Råneå Jag tänker på ordet artkunskap. När jag var grabb fick jag lära mig att mitt intresse för sportfiske skulle bli ännu trevligare om jag kunde namnet på ett antal fåglar, växter och träd. Så sant. När jag började på lärarhögskolan (1969-72) fick vi lära oss 200 växter och 50 fåglar, det var liksom en del av allmänbildningen/omvärldskunskapen. När jag började som mellanstadielärare instiftade jag begreppet "veckans fågel", där vi tillsammans gjorde en fågel i veckan under tre år (klass 4-5-6). Det blir i runda slängar 70 fåglar, en pippi på varje kort, en kortlek som jag vet många fd elever fortfarande har kvar. Då visste vi hur en domherre såg ut och vi visste också att de där bruna "gråsparvarna" var pilfinkar. Idag behöver vi inte veta hur en domherre ser ut, vi kan slå upp den på internet, trots att de finns på många julkort. Min idé om detta är att det kan vara trevligt att kunna ngt själv också, att inte alltid behöva slå upp.

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

BLOGGAR