Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Släppa tillbaka fisk

Råneå Catch & Release.

Tillbakasläpp av fisk har livligt diskuterats under många år. Vi som för det mesta gör det blir kallade djurplågare och de som inte gör det kallas för mördare och marodörer. Debatterna har oftast kantrat. Kontentan blir något av ”hur vi än vrider och vänder på oss har vi äschlet bak”. Riktigt rätt blir det aldrig.

Det finns en hel del uttryck för fenomenet att släppa tillbaka fisk. Catch and release är en del av helheten, där andra uttryck kan vara No Kill och Wise Use. Alla dessa tre fenomen ligger under begreppet ”den som spar han har”. Det mesta av ovan nämnda kommer ursprungligen från USA, som naturligtvis så mycket annat.

CATCH AND RELEASE betyder alltså fånga och släppa tillbaka. Det betyder inte att all fisk alltid skall släppas tillbaka, men de flesta. Många kvoterade fiskevatten i Norrbotten har idag strikta och helt korrekta regler. Kanske står det i statuterna att catch and release är att föredra, men att en fiskare kan äta en fisk inom viss längd per dag. Ingen fisk skall tas hem.

NO KILL kom en gång i tiden från USA. Det betyder enkelt att all fisk, oavsett art och storlek skall släppas tillbaka. Ett annat uttryck som kom till i samma veva var ”en öring är för värdefull och dyr för att endast fångas en gång”. I början på 2000-talet fiskade jag i floden Selenge i Mongoliet, och det var den märkvärdiga fisken taimen som stod för fiolerna. Eftersom fisken har blivit allt mer sällsynt krävdes att alla fiskar skulle släppas tillbaka. No Kill alltså. Men min idé om detta är att om en art av fisk är så sparsamt förekommen skall man heller inte bedriva någon form av fiske. Då skall vattnet absolut trädaläggas, det vill stängas under en längre tid. Då har människan ingenting där att göra!

WISE US känns för mig vara det närmaste jag kan komma min idé om ett spännande men sparsamt fiske. Wise use betyder att man skall fiska med förstånd, inga roffarfasoner, där en del av trevnaden hur som helst blir tillbakasläpp av fisk, men under förnuftsmässig hantering. Eftersom jag sällan fiskar på kvoterade vatten måste wise use verkligen fungera, framför allt på vatten som kanske inte har någon fångstbegränsning. Det är också sällan jag tar hem fisk för att läggas i frysboxen, den tiden känns vara förbi för mig. FISKEN SMAKAR ALLTID BÄST VID STRANDEN.

Rekordabborre

Råneå SVERIGES GENOM TIDERNA LÄNGSTA ABBORRE TOG NATTEN MOT DEN 14 JUNI AV FISKEGUIDEN EMANUEl SWÄRD. 61,5 CM!!!

http://www.fiskejournalen.se/sveriges-langsta-abborre/

Skogen glesnar

Råneå Hur har vi det med ekologin?

Om vi tittar lite närmare på den här bilden ser vi att vajan med kalven springer runt på en ny avverkningsyta. Bilden är tagen den 4 juni i de förr så prunkande skogarna av Råne älvdal. Var jag än vänder mig numera, hem till gamla Jämtland, eller norrut till byar som Mårdsel, Nattavarra eller varför inte Jokkmokk, glesnar betänkligt skogen. Kalytorna växer till sig med en rasande hastighet, vissa vill kalla de föryngringsytor, det gäller att hitta det mest positiva ordvalet för destruktionen.  På många ställen finns bara storstenig moränmark kvar. Det kanske inte är så underligt att allt fler vilda djur, men även renar drar sig ut på vägarna. Numera är det heller inte alldeles ovanligt att björnar letar sig in i samhällen. När skogen försvinner måste skogens djur förflytta sig. Det behöver man inter vara ett geni för att begripa.

Jag tänker på renen med den lilla kalven, naturligtvis ett av många offer för storskogsbrukets eller industriskogsbrukets härjningar. Hjulspåren efter processorerna är iögonfallande. Ett varmare klimat försvårar för jättemaskinerna att komma fram på allt svagare tjäle. Bäckar raseras och vill det sig riktigt illa tar den korsande bäcken en ny väg, ett onaturligt lopp efter något djupt hjulspår. Öringbestånden mår extra dåligt av att strandbårder raseras.

Det är synd om renen och synd om kalven som naturligtvis i förlängningen tar skada av kalhyggena. Laven försvinner, inte bara på marken utan också i träden. Läste en skrämmande artikel om storskogsbrukets härjningar, som tycks öka ju längre ut i det vi envisas med att kalla vildmarken, den trakt vi förr kallade riktig urskogstrakt. I artikeln kunde läsas att om vi fortsätter i samma takt med avverkningarna som nu, har vi ingen riktigt vild skog kvar om tjugo år, förutom i reservaten. Konstigt därför att vissa politiker går ut och predikar att vi måste ta ut mer skog än vad som redan görs idag? Jag lider med vajan och den lilla oskuldsfulla kalven. Så länge som ekonomin går före ekologin har naturen ingen chans.

gunnar@westrin.se

Månadens fluga (juni)

Råneå SL-Stekel – myrgodis för harren.

Månadens fluga för juni 2017, exklusivt för NSD.

 

Ordet SL-stekel betyder ”Sveneric Loodhs Stekel” och kan sägas vara helt oumbärlig för framför allt harrfiskaren. Genom åren har det också visat sig att just imitationer av allehanda steklar har attraherat framför allt harren.

Forskningen har funderat på harrens egenartade doft under många år. Det finns ingen fisk som luktar/doftar som en harr, timjan har forskningen menat. Därför har arten alltid burit det latinska namnet Thymallus thymallus. Det fanns dock en tid då vi trodde oss har två arter av harr i Sverige, dels den som kallades Thymallus vulgaris (vanlig) och dels ovan nämnda med namnet Thymallus thymallus. Detta berodde förmodligen på att vi kallade dessa arter för blåharrar, respektive gråharrar. Gråharrar i norr, fjällen mm och blåharrar söderut i älvar och efter kusten. Sedermera kan konstaterats att vi har en art av harr hos oss, den europeiska arten, där av namnet Thymallus thymallus.

Sveneric Loodh var en synnerligen framgångsrik flugfiskare, flugbindare och framför allt en världsberömd knivslöjdare, boende i Hassela i Hälsingland. Har har varit upphovsmannen till många numera klassiska flugmönster, som Pastorn, Bradshaws Fancy variant och SL-stekeln.

Det finns en gren av forskningen som menar att harrens egenartade doft kan bero på intaget av myror, där den starka myrsyran har satt smaken/doften. Den teorin är förmodligen lite väl långsökt, eftersom harren har samma smak/doft på fjälltrakter där myror inte finns.  

Det viktigaste greppet man gör när man binder en stekelimitation är att midjan mellan bak- och mellankroppen är synlig, ett tecken som förmodligen kan trigga hugginstinkten.

Myror och andra steklar räknas in i gruppen ”terrestrials” det vill säga till de insekter som har fötts på land, det vill säga landbaserade insekter. Hur kommer de då ut på vattnet?

Efter ett kraftigare oväder med regn och blåst har en del av de mer strandnära myrorna helt enkelt blåst ut i vattnet. Sammaledes kan en drös med myror hamna i vattnet efter ett högre vattenstånd. Jag har genom åren märkt att harren är särskilt förtjust i döda och halvdränkta myror. Det är de tiderna som allehanda myrimitationer passar som bäst.

 

SL-stekel.

Upphovsmän; Sveneric Loodh.

Imitation;     Myra eller annan stekel. 

Krok;           Krok i storlekarna 12-18.

Bindtråd;     Svaret bindsilke.

Kropp;         I det här fallet kan vi säga att den aktuella bindkroppen, som egentligen är bak- och mellankroppen, består av bakkroppen, en midja och mellankroppen. Framkroppen är alltid huvudet. Man börjar alltid bindningen med bakkroppen som dubbas med svart dubbinggarn, kan vara allt från svart katthår till Poly 2 material. När detta är gjort, dvs en dubbing av halva bakkroppen avslutar man med att binda in ett lämpligt hackel i midjan, snurra runt nga varv och bind fast. Därefter dubbar du in ett brunt ullmaterial av kanske typen Fly-Rite eller annat lämpligt dubbingmaterial, fram till där du vill avsluta med ett huvud. Jag använder för det mesta Fly-Rite.  Bakkroppen svart Fly-Rite #2 Black och framkroppen Fly-Rite #28 Dark Reddish Brown.                 

Hackel;         Midjehacklet kan vara brunt, svart eller Grizzlyhackel (svart och vitt). 

Huvud;         Lackas efter behov med klarlack.       gunnar@westrin.se 

Ekologiska sanningar

Råneå Ingenting finns i en oändlighet.

Det finns händelser som jag absolut inte begriper mig på. I grunden för mina bryderier ligger ett ord som stavas roffarmentalitet. Min morfar var mitt livs meste mentor, han som visste det mesta om hur naturen lever, frodas och dör.

Han menade att alla organismer kunde utrotas, bara människan vill. Till och med myggen kunde förintas, något som många vill men som absolut skulle vara förödande för mänskligheten. Jag jobbade i många år som lärare på mellanstadiet i Råneå, där jag absolut lade stor vikt vid ekologisk kunskap. Vi måste helt enkelt förstå att allt hänger ihop, att alla levande varelser behövs för att livet skall förädlas, leva vidare och utvecklas. Mygg är en del av den sanningen.

I slutet på åttiotalet hade jag en klass som jag anmälde till en internationell tävling för mellanstadiebarn, där uppgiften hette ”Beskriv din närmiljö och kom med förslag på förbättringar”. Vi jobbade i en månad med arbetsuppgifterna där Råneälven naturligtvis fick en framskjuten placering. En stor arbetsuppgift lade jag på bordet för överkurs, på gränsen till svindlande tankar. Den löd ”Bevisa att myggen behövs för att människan skall överleva”. Det tog tre modiga veckor, men eleverna lyckades över hövan. Av detta gjorde vi en utställning på gamla bibblan i Råneå, en del som ingick i huvuduppgiften.

Med i tävlingen, som anordnades av Bokförlaget Liber och WWF (Världsnaturfonden) fanns över 2000 mellanstadieklasser i Skandinavien. Vi kom tvåa, en synnerligen hedersam placering. Priset var att magistern och en elev fick flyga till Stockholm för att få priset av kungen själv, detta på Drottningholms slott.

Avslutningsvis vill jag mena att roffartendenser som tjuvfiske, tjuvjakt, fiske med mängdfångande redskap, skoterjakter på renar och annat elände. Grunden bottnar i okunskap om våra liv, ekologiska fundament och framtid. ´Ämnet ekologi borde för länge sedan länge vara ett obligatoriskt ämne genom hela grundskolan.

gunnar@westrin.se  

Älgen skadedjur?

Råneå Är älgen ett skadedjur?

Det finns en del diskussionsämnen som trigger oss mer än allt annat. Några sådana spörsmål är absolut älgjakten, laxfisket, säl- och vargförekomsten och nätfisket. Enligt mitt sätt att se det finns några gemensamma nämnare i angelägenheterna, den att den mänskliga egoismen slår igenom de flesta barriärerna. Sant och falskt är naturligtvis subjektiva värderingar. Sälarna äter upp våra fiskar och älgen äter upp våra skogar, är vanliga argument.

Jag tycker att det här med älgjakten är särskilt intressant, trots att jag inte jagar, eftersom djuren, framför allt under vintrarna käkar tallskott. Man kan förmodligen påstå att älgen äter tallarna om vintrarna eftersom den allmänna födan säsongsvis är bristfällig. Nödmat med andra ord.

Jag känner rutinerade och mångåriga skogsägare som på fullt allvar menar att älgarna tycks föredra att äta av planterade tallplantor. Det ekonomiska problemet som infinner sig är att det möjligtvis kan vara så att självsådda träd tar mer tid på sig att bli stora och avverkningsmogna. Varför det tycks som att tallar planterade av mänsklig hand, tagna från odlingar, är mer eggande smakmässigt för älgarna, kan möjligtvis bero på tallskottens uppväxt, gödsling och möjligtvis andra tillsatser. Tid är pengar, med andra ord? Det här skulle i så fall betyda att planerade tallar för det mesta blir massaved, eftersom de förmodligen har fått avbitna toppar som plantor. Inga plankämnen med andra ord.  

De som jag har pratat med, oftast privata skogsägare, har sagt mig att ovan nämnda inte är något nytt för dem. Frågan kvarstår varför ämnet inte har debatterats mer offentligt?

Av de många älgjägare jag känner finns en allmän oro över den av- eller överskjutningar av älg som numera anses förekomma. Skogsbolagen och träindustrin vill naturligtvis ha en större avskjutning, eftersom djuren skadar skogen.  Kontentan av ovan skriva är de konfrontationer som har blivit allt mer uttalade, inte enbart nationellt utan också internationellt, mellan människan och framför allt våra predatorer och exempelvis älgar. Under några kommande bloggar kommer jag att bena vidare i problematiken.  

gunnar@westrin.se  

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

BLOGGAR

2017-04-26 K-märkt

IV