Jimmy Stålnacke

Hockeysnack

Bang for the buck?

SHL Patrick Cehlin: 20 mål på 52 SHL-matcher i fjol. Den här säsongen hann det bli nio poäng (6+3) på 17 matcher i Rögle innan en hjärnskakning tvingade honom till vila resten av vintern.

Emil Larsson: 20 mål på 47 allsvenska matcher i Almtuna i år innan ett benbrott satte stopp i de sista omgångarna.

Lägg till Niklas Olausson och Daniel Sondell och en ännu inte värvad toppcenter och man ser rätt tydligt vart Luleå Hockey är på väg.

Klubben vill helt enkelt ha ett skickligare och mer målfarligt lag - men det ska också vara efter en rimlig budget.

För så här är det: Niklas Olausson och Patrick Cehlin kommer från jobbiga säsonger skademässigt och de behöver en nystart.

Den ska ske i Luleå Hockey - och oftast brukar ju lönen för en spelare som kommer från en skadefylld säsong inte vara lika hög som för en som har levererat fina siffror poängmässigt.

Jag kan inte heller tänka mig att Emil Larsson är särskilt dyr och Daniel Sondell är nog inte heller en back som är så där extremt välbetald.

Däremot kan jag tänka mig att det kommer att läggas en del pengar på den där centern som ännu inte har värvats in.

Vad jag tycker?

Som jag har varit inne på tidigare: Det här blir också en nystart för Luleå Hockey och på förhand ser jag kommande säsong som ett mellanår.

Norrbottningarna kommer inte att ha en trupp som på pappret är bland de starkaste i SHL men man vet ju också att Thomas "Bulan" Berglund (som jag räknar med kommer träna det här laget) brukar kunna göra mycket av lite.

Det är väl också det som talar för Luleå Hockey: "Bulan" och att många av de här värvningarna har en uppsida och kan leverera betydligt mer än vad prislappen landade på.

Dessutom vet vi ju inte vem den där sista centern blir. 

Att Luleå går den här vägen är ett måste. Dels så kommer de att göra ett minusresultat igen men sen måste man också börja om och bygga från grunden med en annan inriktning, vilket man inte får på allvar förrän till säsongen 2018/19.

Därför får man också räkna med att det kan ta något år innan man ser resultat.

Men det får inte bli för svajigt. För fortfarande finns ju det där kvalhotet där.

Fast jag har oerhört svårt att se att Luleå Hockey ska hamna där allra längst ner.

Däremot, oavsett vilken toppcenter man landar, är tipset att man av många kommer att tippas rätt långt ner när i de där tabelltipsen innan SHL-starten.

Hur det slutar återstår att se, men som sagt: Mina ögon stirrar på en mellansäsong - en viktig sådan.

Det gäller att vända trenden nu och lägga en bra plattform för framtiden.

För sen kommer 2018/19 - och då har inte Linus Omark och Linus Klasen avtal med sina nuvarande klubbar.

Den tanken är ju kittlande.

 

// Stålis

Luleå Hockey vs Brynäs

SHL Det är basketfeber i Luleå. Samtidigt är Luleå Hockey igång med sin barmarksträning - och som de ser ut just nu har de bara ett silly season-drag kvar för stunden: En spetsscenter.

Då passade jag på att roa mig med att jämföra Luleå Hockeys trupp kommande säsong med det Brynäslag som i går fixade matchboll i finalserien mot HV71.

För blir allt som förväntat så är det ju så att "Bulan" byter finalklubben mot ett nystartande Luleå Hockey här inom kort.

Då blir skillnaden den här för finalcoachen:

Målvakter

Nu: Felix Sandström/David Rautio.

Sen: Joel Lassinantti/Filip Gustavsson.

Kommentar

Nu har både Sandström och Rautio radat upp stormatcher under slutspelet men på pappret känns det ändå som att Luleås målvaktspar är lite stabilare.

Backpar 

Nu: Lucas Carlsson, Ryan Gunderson - Lukas Kilström, Elias Fälth - Jonathan Pudas, Marc-Anthony Zanetti - Marcus Ersson.

Sen (potentiella): Daniel Sondell, Christian Jaros - Brendan Mikkelson, Daine Todd - Jan Sandström, Oscar Engsund - Viktor Grahn.

Kommentar

Det är klart att Brynäs backuppsättning möjligen är både lite djupare och lite spetsigare - men så stor skillnad ska det ändå inte vara. Dock har Brynäs en spännande mix och dessutom är Simon Bertilsson på skadelistan samtidigt som Jörgen Sundqvist tidigt blev långtidsskadad.

Här vinner Gävletruppen på poäng.

Kedjor

Nu: Kevin Clark, Jesper Jensen, Oskar Lindblom - Ponthus Westerholm, Pathrik Westerholm, Tomas Zaborsky - Juuso Ikonen, Jonathan Granström, Daniel Paille - Jacob Blomqvist, Linus Ölund, Johan Alcén - Daniel Mannberg.

Sen (potentiella): Petter Emanuelsson, NY, Johan Harju - Patrick Cehlin, Niklas Olausson, Anton Hedman - Einar Emanuelsson, Isac Lundeström, Julius Junttila - Karl Fabricius, Andreas Falk, Johan Forsberg - Emil Larsson.

Kommentar

Det är väl samma sak här: Brynäs forwardssuppsättning är både lite djupare och spetsigare - och framförallt så bar förstakedjan laget under grundserien och åtminstone inledningsvis under slutspelet. 

Men ser man till Gävlelagets utgångsläge inför säsongen så kanske det inte är så jäkla stor skillnad. Sen har ju anfallssidan växt rejält under resans gång och i slutspelet och finalserien har några av doldisarna klivit fram och blivit den där tungan på vågen. Då blir också djupet och spetsen läskig och det ska mycket till om Luleås anfallssida ska kunna mäta sig med det.

Fast med lite utveckling så...

Här vinner Gävletruppen också på poäng. 

Summa summarum

Spelare för spelare och på det berömda pappret skiljer det ändå inte så jäkla mycket mellan ett finallag som i morgon kan vinna guld och den truppen som Luleå har, som bland annat jag ser som ett lag för ett mellanår.

Åtminstone inte som utgångsläget var i höstas. 

Men det är klart att det är skillnad om man ser till var Brynäs är i dag.

Fast till det är det ju många andra saker som det handlar om. Exempelvis att få ihop gruppen, att alla köper spelidén, att få nyckelpjäserna att hålla sig skadefria och leverera och få de där genombrotten från spelare som är på väg uppåt i karriären.

Där har "Bulan" och Brynäs hittat helt rätt - även om det har varit en del skador, bland annat är Simon Bertilsson borta nu - och under resans gång har de vuxit och vuxit.

Det är också en nyckel: Att man som lag kan ta kliv för kliv under hela säsongen och ständigt vara under utveckling. 

Får man den resan brukar det också kunna bära långt.

Fråga "Bulan" och Brynäs. De vet.

Men de vet också att det oftast tar något år att bygga upp något nytt.

 

// Stålis

 

Ett uselt kvalsystem

Kval till hockeyettan Playoff hit - playoff dit. Förkval till förkvalet till kvalet och slutspelsserier här och där. Hockeyns kvalsystem på de allra flesta nivåer är en gåta och det krävs nästan ett x antal högskolepoäng för att få grepp om alla turer.

Det fina med det här är att det blir rejäl spänning vid flertalet tillfällen under våren - dessutom händer allt med en jäkla puls.

Om man bortser från kvalet till hockeyettan då.

Där gillar jag inte ens nästan proceduren.

Det är ju bara ettorna som är garanterad ett avancemang, dessutom är det inte säkert att man hamnar i den hockeyettanserien som kvalgruppen hör till.

Utan när samtliga 48 lag har fått sina platser så delar man in lagen geografiskt.

Den norra hör inte till detta - utan den jobbar med sitt eget lilla liv. Och för kvaltvåan kan då Timrås dåliga ekonomi vålla bekymmer.

Skulle de tvingas bort från allsvenskan - nu löser det sig oftast, annars kanske nåt lag i den nordligaste hockeyettan får strul med stålarna - så blir det förmodligen på bekostnad av tvåan i den norra kvalgruppen, trots att det laget kommer att ha överlägset högst poängsnitt.

Så långt inga större problem, om det nu inte är det här att bara vinnarna får en plats i det här första läget. 

Grupptvåorna däremot, de får vänta - till 20 april som det verkar - innan de får ett besked om det blir spel i hockeyettan eller inte.

De ska först puttas in i ett rankningssystem utifrån snittpoängen och sen ska tävlingsutskottet kika på det vid ett möte.

Efter det kommer beskedet.

Det känns inte direkt 2017 det.

Jag menar. Först och främst: Om två lag kvalar nedåt från varje serie (det finns fyra stycken i hockeyettan) bör väl två lag också ta steget upp från kvalgrupperna (det finns fyra stycken)?

Så funkar det ju till exempel i kvalserien till allsvenskan, så funkade det förut i kvalserien till SHL/elitserien

Sen kan ju de kvalificerade lagen delas in i respektive hockeyettanserie efter det.

Ta Boden Hockey som exempel nu. De slutar sämst tvåa i den nordligaste kvalgruppen och borde egentligen kunna fira platsen i hockeyettan rejält.

Nu får de istället se om de kan gå om Sollefteå i slutomgången, annars får de vänta in ett slutgiltigt besked från förbundet.

Detta trots att de både har ett gigantiskt högt poängsnitt och dessutom hör till den norra serien.

Fast det sistnämnda ska ju inte spela någon som helst roll. Andraplatsen ska så klart innebära att man direkt kvalificierar sig för hockeyettan kommande säsong.

Nu kommer de mest troligt jubla först om några veckor och vi som tidning kan inte heller dra på några stora rubriker innan de har fått en tumme upp.

Det är varken vad de här lagen eller hockeyettan som liga behöver.

Hockeyettan behöver all publicitet som den kan få och vad är bättre än att få artiklar, bilder och rubriker om lag som skriker ut sin glädje och firar uppflyttningen?

Gör om och gör rätt.

På en gång.

Det här är ett uselt kvalsystem.

 

// Stålis

Med ena benet i hockeyettan

Kval till hockeyettan Smack. Nyckelhelg och fem av sex poäng med sig på bussen hem till Boden. Boden Hockey fortsätter att imponera i kvalet och just nu vill jag påstå att laget står med ena benet i hockeyettan.

Jag menar. De har vunnit sex av sju matcher, de är ännu obesegrat under ordinarie tid, de har spelat in 17 av 21 möjliga poäng och de avslutar med tre raka matcher i hemmaborgen.

Det enda som kan oroa Boden: Att Sollefteå faktiskt skramlat ihop en poäng mer och att de har kvalgruppssegern i sina egna händer.

Och det är ju faktiskt så att bara ettan är garanterad en plats i hockeyettan - men eftersom det inte kommer ner något norrlag från allsvenskan talar egentligen allt för att det blir två lag från den här kvalgruppen som spelar i den nordligaste hockeyettandivisionen till hösten.

Dessutom är det ju så att tvåorna i kvalgrupperna sen rangordnas efter poängsnitt och där har just nu HA 74 i södra 1,8 poäng i snitt, Söderhamn/Ljusne i västra har 2,0 och Gripen i östra har 2,0.

Boden? De ligger på stadiga 2,43 och vinner de bara en av de tre återstående matcherna - mot fyran, femman och sexan - så landar de på 2,0 poäng i snitt per match.

Bara det kommer säkert att stå sig rätt skapligt.

Så summa summarum: Blir det inte hjärnspöken med medföljande ström i klubban nu så spelar Boden Hockey i hockeyettan till hösten.

Fast det brukar som bekant kunna bli lite strul när matchbollen ska smashas in.

***

Daniel Larsson i Tyskland, Viktor Lindgren i Rögle och bland annat ett helt gäng i Piteå Hockey.

Om Boden Hockey nu tar steget upp i hockeyettan så vet då i alla fall jag var mina första samtal hade tagit vägen om jag var sportchef i klubben.

För även om kanske Larsson och Lindgren har tänkt spela på högre nivå några år till så kan alltid frågan ställas.

Det sämsta som man kan få är ju ett nej. 

 

// Stålis

 

 

Formationsspekulationen

SHL Det har väl egentligen inte hänt särskilt mycket sen jag senast bloggade om Luleå Hockey.

Men lite har kommit ut i alla fall. 

Till exempel vill Ottawa skriva kontrakt med Christian Jaros redan den här sommaren och de ser honom gärna i AHL - om han inte tar plats i NHL - för att anpassa sig till den mindre rinken och det nordamerikanska spelet.

Eftersom backen är i den åldern han är och eftersom han har ett gällande kontrakt med Luleå Hockey så är det faktiskt norrbottningarna som har det sista ordet - om jag nu har fattat regelverket rätt - ifall det inte blir så att slovaken tar plats i världens bästa liga direkt.

Men det är ju som det är med det där.

Till exempel kom inte Dean Kukan hem till Luleå Hockey efter att han blev nedskickad i farmarligan. 

Att döma av Jaros inställning när han skrev på sitt nya avtal så ser han SHL som ett stekhett spår om det inte blir NHL, men å andra sidan: Vill Ottawa att han ska utvecklas i AHL är det inte så bara att säga "tack, men nej tack - vi hörs nästa säsong".

Fast kring det lär väl både klubben och spelaren i såna fall ha en dialog, men mitt utgångstips är ändå att publikfavoriten lirar i Nordamerika redan i höst.

Oavsett så är känslan att det lär komma ett sent Luleå Hockey-besked kring backens framtid. Exempelvis Lucas Wallmark återvände ju några omgångar in i förra SHL-säsongen.

Nog om det.

Niklas Olaussons framtid börjar däremot klarna. I går kunde sportredaktionen berätta att centern - enligt uppgifter - närmar sig en återkomst i Luleå Hockey.

Det kan dock vara en bit mellan nära och klar och det är inte alltid nära blir till klar, men mer och mer talar i alla fall för att 30-åringen tar en av platserna i kommande säsongs trupp.

Därför går det ju också att leka lite grann med formationerna.

Målvakter

Joel Lassinantti/Filip Gustavsson

Backpar

Christian Jaros/Ny - Ny

Brendan Mikkelson - Daine Todd

Oscar Engsund - Jan Sandström

Linus Nässén - Pontus Själin

Viktor Grahn

Kedjor

Petter Emanuelsson - Ny - Anton Hedman

Johan Harju - Niklas Olausson - Julius Junttila

Einar Emanuelsson - Ny - Isac Lundeström

Johan Forsberg - Andreas Falk - Karl Fabricius

Gustav Rydahl

Kommentar

Något sånt här lär vi landa i, plus/minus någon eller några spelare. Om alla med kontrakt blir kvar kommer det nog inte bli mer än 1-2 backvärvningar och 2-3 forwardsrekryteringar.

Så borde det åtminstone bli eftersom det inte går att ha hur bred trupp som helst.

Däremot tror jag väl att det blir något avtal ut och något nytt in - men det får kommenteras allt eftersom silly season-arbetet klarnar.

Men känslan är i alla fall att kommande säsong kan bli en mellanvinter och på sätt och vis en nystart, även om många kontrakt hänger med in i den.

Med nystart menar jag ny tränare, nya sportsliga chefer, ett annat spelsätt, en mer lokal förankring och att fler unga spelare som promenerat genom juniorleden får chansen på allvar.

Säsongen som kommer blir ett avstamp mot något som på sikt ska generera vinster och framskjutna slutspelsplaceringar.

Om det här faller väl ut återstår att se, om 2-3 år ungefär får vi svaret.

Då kanske Linus Omark och Linus Klasen finns i truppen. I såna fall innebär det att Luleå som förening har tagit sin strategi dit de vill.

Alltså: En svensk stomme med svensk spets som har en lokal prägel. Dit tror jag inte klubben når fullt ut redan till hösten.

För man ska komma ihåg att det nog inte är särskilt många svenska spetsspelare som har tänkt sig att återvända till SHL just nu.

Och gör de det så lär de kroppsfinta sig förbi kön med lag innan de slår sig ner i Norrbotten.

Summa summarum: Jag ser kommande vinter som början på något nytt. En viktig början ska tilläggas, för slarvas det nu blir det snabbt ännu fler relativt bortkastade säsonger.

 

// Stålis

 

 

Jimmy Stålnacke bloggar om hockey i allmänhet och lokala lag i synnerhet.


Fakta om Jimmy 
Född:1981 
Bor: Luleå 
Yrke: Journalist, men verkar få leva med titeln "bloggare". 
Barndomsidol: Steve Larmer
Kontakt: jimmy.stalnacke@nsd.se 


Följ Hockeysnack via RSS: http://www.nsd.se/hockeysnack/rss

  • Twitter

BLOGGAR