Moa Höjer

Höjers vinterblogg

Åtta töntiga små tiondelar

Luleå Åtta tiondelar. Åtta töntiga små tiondelar.

Don't get me wrong. Jag älskar att se Calle Halfvarsson den här vintern, han är brutal.

Men åtta tiondelar. Så nära var Marcus Hellner att ta sin första världscupseger sedan 20 november 2010 om man räknar bort enskilda Tour de Ski-sträckor.

Nu vann Halfvarsson. Och Hellner är nog lika glad ändå. Han är ju tillbaka med riktiga jävla (förlåt) besked.

Det är så kul att se åkare som kan vända på steken. Som kan gå från fiaskosäsonger till succéår. Det har både Halfvarsson och Hellner gjort.

De kommer båda från katastrofala fjolår. Och så gör de såhär. Åker så bra.

Jag är oerhört imponerad.

Det är starkt att, kanske framför allt i Hellners ålder, ändra på träningsupplägg, ta nya vägar, göra förändringar och hitta nya sätt att åka fort på.

Marcus Hellner har till exempel tagit hjälp av en tekniktränare hemma i Gällivare, Anders Strid. Läs NSD:s artikel om det samarbetet här.

Tidigare har han tränat på egen hand hemma i Norrbotten, men det här nya samarbetet verkar ha givit frukt.

Hellner har också berättat hur hans små döttrar hemma hjälpt honom att fokusera på rätt saker vid rätt tillfälle. Man måste liksom det när man småbarnsföräldrer. Han nämnde något om att det inte blir lika mycket jakt nu för tiden, men det kan nog vara hänt en dag som denna.

Nej, det är bara att bocka och buga.

Till sist måste jag säga att jag är så glad att jag var föräldraledig under den förra säsongen - och inte under denna.

// Höjer

Det är nyttigt att våga vila

Luleå Jag har funderat en del kring det här med träning på sistone.

Det känns som att det finns en ny trend bland toppåkarna: Att träna färre timmar.

För bara något år sedan var Marit Björgens träningsmängd beundrad och respekterad bland konkurrenterna. Det samma gällde för Martin Johnsrud Sundby och hans antal träningstimmar. Många gapade avundsjukt och undrade varför de inte pallade att träna lika mycket.

De båda superstjärnorna satte tonen rejält och spridde budskapet om att inte bara träna hårt - utan också träna mycket.

Men det funkar ju inte för alla att träna 1200 timmar per år (Johnsrud Sundbys ungefärliga mängd). Vissa som försöker hamnar snabbt och enkelt i kategorin övertränade. Jag tänker på Calle Halfvarsson till exempel, som hade sådana gigantiska problem i fjol. Hade han tränat för mycket?

Nu skymtar jag som sagt en ny trend: Att träna färre timmar, men med större kvalitet på varje pass. Halfvarsson har berättat att han tänkt om, precis som sambon och landslagsåkaren Jennie Öberg.

Det handlar inte längre om att fylla dagarna med träningstimmar, utan det handlar om att fylla de timmar man tränar med kvalitet.

Jag läste nyss en intervju i VG med Norges stjärnskott Emil Iversen. Han berättar att han har som mål att träna 800 timmar om året, men säger att det ofta blir lite mindre än så.

"Jag tränar 20-30 timmar mindre än de andra - varje månad. För min del handlar det inte om att träna mest, för min del handlar det om att åka skidor fort", säger Iversen till VG.

Jag tror att det är nyttigt att våga vila. Minns Per Elofsson som, efter att han knockats av en dopad Johann Mühlegg under OS 2002, tränade mer och mer och mer. Allt för att komma i kapp även de dopade åkarna. Det slutade med överträning, skador och mycoplasma. Och en gyllene karriär som fick ett alldeles för tidigt slut.

Till och med Marit Björgen tränade sönder sig själv för 7-8 år sedan. Det innebar också en rejäl svacka och uteblivna topplaceringar.

Sen är ju alla människor och individer olika, det går ju inte att komma ifrån. Det som funkar för en åkare funkar inte per automatik för en annan.

Men jag tycker som sagt att det är intressant, att det går att skymta en ny trend kanske framför allt bland yngre åkare.

Det går att åka fort även fast man lägger in ett par extra vilodagar då och då.

// Höjer

Samma gamla offerkofta

Luleå Så mötte hon till sist pressen, Therese Johaug. Efter två veckors tystnad.

Men bjöd hon på något nytt?

Nej.

Det var samma tårar, samma offerkofta och samma ursäkter.

Therese Johaug kan inte förstå hur någon kan vara så hemsk att de misstror lilla henne. HON HAR JU FAKTISKT TALAT SANNING.

Johaug poängterar gång på gång att hon bjudit på den sanna versionen. Att allt hon sagt är riktigt.

Om det nu är så, varför reder hon inte ut alla de frågetecken som faktiskt finns.

Det kom ingen förklaring till hur hon (och läkaren) har kunnat vara så klantiga att de missat ordet "dopning" på förpackningen. Hon säger att hon kastat förpackningen utan att kolla på den, vilket leder till nästa gåta:

Varför trippelkollade hon inte vad det var för ämnen hon var i färd med att använda? Så som hon tidigare sagt att hon alltid gör. Det fick vi inte heller något svar på.

Hon verkar snarast förnärmad när frågorna kommer på tal.

Hon är ledsen, kränkt och utsatt. Hon tycker att det är konstigt att folk inte tror på henne. 

Återigen: Räta ut de frågetecken som fortfarande finns. Då kanske människor kan ändra uppfattning.

Johaug hade chansen att ge en vettigare och tydligare förklaring till vad som hände den där dagen i Livigno. Men hon tog inte den chansen. I stället var det bara tårar och känslor.

Jag har inget emot tårar och känslor, men att hon inte förstår hur mysko hela den här situationen ter sig i andras ögon (i alla fall utanför Norge, där får hon tydligen bara kärlek och stöd) är minst sagt märkligt.

Nej, jag är besviken. Den där exklusiva pressträffen (för enbart utvald norsk media) gav mig ingenting.

Förutom fler frågor.

// Höjer

Känslor - inte fakta

Luleå En kollega frågade mig idag:

"Moa, varför tror du att Johaug inte sysslat med medveten doping?"

Jag hade just sagt att jag känner mig så kluven inför den här skandalen. Å ena sidan har jag så svårt att tänka mig att Therese Johaug skulle dopa sig medvetet, å andra sidan är det så många frågetecken och märkligheter i den här historien att jag blir helt snurr.

Så varför är det så svårt för mig att tro att Johaug sysslat med medveten doping?

Mitt spontana svar är enbart baserat på en känsla. Inte på fakta.

Det känns kort och gott så fel. Det känns omöjligt att ta in.

På mångt och mycket likställer vi i Sverige oss med dem i Norge. Vi är samma folk. Bröder. Systrar. Ibland hatar vi varandra, ibland handlar det bara om kärlek. 

Det är inte riktigt samma känsla med Finland, inte heller med Danmark.

Nu är ju det här bara min känsla, det finns säkert många som tänker på annat vis.

Men inom längdskidåkningen är hursom relationen mellan Sverige och Norge speciell.

Visst, de retar gallfeber på oss gång på gång genom Petter Northugs rappkäft eller Marit Björgens överlägsenhet. Vi tycker att de är dryga med sin feta vallabuss (samtidigt som vi stolt betraktar vår egen som är i princip lika maffig) och stör oss på att det alltid är lite mer publik på Holmenkollen än i Falun.

Ändå gillar vi dem. Vi känner igen oss.

DÄRFÖR är det nog så svårt för mig att ta in att Therese Johaug faktiskt skulle kunna vara dopad - medvetet.

Då kan ju lika gärna Charlotte Kalla vara det. Eller Johan Olsson. Och det - om något - är ju ännu svårare att tänka sig.

Men som sagt. Allt det här är baserat på mina känslor. Och det är fortsatt så många konstiga detaljer i den här historien som gör att jag ändå måste ifrågasätta Johaugs ärlighet.

Bara det här att hon och läkaren hennes missat varningstexten både på förpackning och tub. De har missat ordet "dopning" på flera uppenbara ställen. Det är så märkligt.

Det kan inte bero på slarv. Eller hur?

Om det är osannolikt att Johaug skulle dopa sig medvetet är det lika osannolikt att både hon och läkaren inte dubbelkollat, inte trippelkollat, krämen hon skulle använda under nästan två veckors tid.

Och varför offentliggörs inte testvärdena?

Sen har vi det här med astmaskandalen. Med Martin Johnsrud Sundbys avstängning. Med alla norska åkare som erkänt att de använt astmamedicin trots att de inte lider av astma.

Astmagate visar ju faktiskt att Norges skidförbund har en speciell syn på vad som är okej och vad som inte är okej. Att man tycker att det är problemfritt att ge åkarna astmamedicin för att förbättra deras prestation är ett tydligt tecken på det.

Ju mer jag skriver om det här, ju mer jag tänker på det, ju mer jag försöker reda ut allt i mitt huvud - desto rörigare blir det. Och jag fattar om möjligt än mindre.

Nu nöjer jag mig med att konstatera att det känns bra att vi inte behöver bevaka Therese Johaug i Kuusamo i slutet av november.

Förhoppningsvis är det möjligt att bara fokusera på sport då.

Men fan vet.

// Höjer

 

 

Trist? Ja. Kittlande? Absolut.

Luleå Arghhh, mitt huvud sprängs snart av all galenskap som sker.

Dopning i Norge? Igen??

En norsk superstjärna åker fast? Igen??

Suck.

Pust.

Vilken hysterisk morgon och förmiddag.

Therese Johaugs tårar kommer att bli svåra att glömma, även det bestämda sätt på vilket hon avsade sig allt ansvar.

I hennes värld har hon inte dopat sig.

I min har hon det.

Jag har skrivit en krönika om detta som ni gärna får läsa. Här är länken.

Nu tänkte jag faktiskt fokusera lite på vad den här skandalen innebär rent sportsligt.

Therese Johaug bör bli avstängd över hela den kommande säsongen. Har sett olika uppgifter om andra idrottare som använt samma medel - en italiensk cyklist blev exempelvis avstängd i 15 månader. Antidopning Norge säger till och med att Johaug riskerar fyra års avstängning.

Det kommer inte att hända.

Men som sagt, den här säsongen är verkligen i farozonen.

Och plötsligt ser läget i den tänkta toppstriden på damsidan helt annorlunda ut. Plötsligt är det öppet.

Efter att sett Therese Johaug i fjol kan ingen på fullaste allvar räknat med något annat än rent hus av norskan även i vinter.

Men en säsong utan Johaug?

Trist, såklart. Men samtidigt kittlande.

Charlotte Kalla måste åka bättre än i fjol, det är inget snack. Minns hur hon utklassades av åkare som Flugstad Östberg och Weng. Nu är dessutom Marit Björgen tillbaka. Men i vilken form, det är frågan.

Vi lär få se ett par starka finskor, framför allt med tanke på att ett VM i Lahti väntar, och flera snabba amerikanskor.

Stina Nilsson också, icke att förglömma.

Jag ber om ursäkt alla ni som gillar utklassningssegrar och överlägsna åkare. Men fan så mycket roligare det skulle vara med en jämn toppstrid. Med lite nerv, lite hopp och lite känslor.

Dopning är bajs och jag hatar allt den för med sig.

Förutom kanske denna lilla detalj:

En säsong fylld av oväntad, rafflande dramatik.

Snälla Björgen, bjussa på det.

// Höjer

 

Moa Höjer bloggar om vintersport i allmänhet och längdskidåkning i synnerhet.

Fakta om Moa
Född: 1979 i Norrköping
Bor: Luleå.
Yrke: Sportjournalist på NSD
Gillar: Sport, danska TV-serier och chips.

Kontakt: moa.hojer@nsd.se
  • Twitter

BLOGGAR