Andreas Selberg

Selbergs hörna

Andreas Selberg har gedigen erfarenhet av norrbottninsk fotboll. Nu följer han länets lag i deras jakt på framgång

Tack för allt, Kalle!

Luleå Så kom då det, inte helt oväntade beskedet: Kalle Norrbin slutar. IFKs trjotjänare och ryggrad, väljer nu alltså att lägga av med fotbollen.

IFK tappar inte bara en av sina bästa spelare senaste decenniet. De tappar en härförare. Lagkaptenernas lagkapten. Ett klubbhjärta som inte många kan mäta sig med. Kalle är Norrbottenfotbollens klart lysande stjärna på alla punkter. Han har stått upp för IFK och fotbollen i med och motgång. Oftast med ett leende på läpparna. Kalle är en sådan person som alltid stannar upp på stan om folk vill prata fotboll. Som alltid har tid med fansen. En genuint fin människa och ett föredöme som idrottsman. Men nu är det alltså slut på spelandet.

Jag hoppas nu att han stannar kvar inom klubben som en ambasadör. Vad han skall göra, vet jag inte. Kanske att NFF borde slå Kalle en signal för olika projekt och föreläsningar. Hans namn nämns med respekt, och med hans engagemang kan han säkerligen får barn och ungdomar runt om i länet att hitta kärleken till fotbollen. Han väljer att sluta medans han fortfarande har mycket kvar att ge på planen. Det tycker jag tyder på en styrka. Han vill ge plats för nästa generation att komma fram. Sådan är Kalle. Laget före jaget.

Vi följer nu slutet på en karriär. En karriär som varit framgångsrik. Både i IFK och Degerfors. Och det är med sorgsna fingrar jag nu skriver detta.

Tack för allt du gett fotbollen, Kalle!

Tack!

Vi ses på Skogsvallen i sommar!

Kärlek<3

//Andreas

 

 

Lättnaden

Luleå IFK höll för favorittrycket och kunde till slut, tämligen enkelt, vinna över Karlberg med sammanlagt 4-2. Därmed får de fortsätta spela i div I även nästa år.
Jag sa tidigt in på säsongen att jag hade velat se Anton Andersson på topp. Nu avslutade han säsongen där. Med att göra fyra mål på tre matcher.
Med tanke på hur säsongen har varit, både på och utanför planen, måste det nog dras några lättade suckar inom föreningen.

Nu börjar det oerhört viktiga arbetet inför nästa säsong. Vilka spelare skall det förlängas med? Det kommer säkerligen bli en omsättning i truppen. Vissa kommer inte vara kvar. Och något nyförvärv bör nog lika högt på priolistan. Blir Patrik Pettersen kvar? Kan tänka mig att han nog lär få en del anbud efter denna succéartade säsong. Han har varit lagets, och Norrbottens absolut bästa spelare. Sebbe Sandlund likaså.
Hur kommer tränarstaben formeras? Waara har ju kontrakt över nästa år.

Det viktigaste är ju att få föreningen på fötter igen. Och göra det slagkraftigt. Då är alla åtgärder tillåtna. Spelarna har gjort det de har kunnat. Nu är det upp till föreningen att göra resten. Kanske kommunen kan göra Skogsvallen lite mer attraktivt också. Ny matta är väl det minsta man kan begära

Så förhoppningsvis har vi ett roligt 2017 att se framemot. Jag har skrivit djupgående i tidigare texter vad jag tycker och tänker. Så det lämnar jag därhän.
Som säsongen har artat sig, måste man ge grabbarna en stor eloge. De knöt näven och visade att deras lagmoral kan försätta berg. I precis rätt ögonblick. Där är jag väldigt imponerad av dem.

Nu gäller blod, svett och tårar med att formera gruppen inför nästa år. Ni har min tilltro.

Vi ses i april igen, vänner!

Tills dess: Let's Rock!

//A

 

Ödesmatchen

Luleå Idag är då den stora dagen. Dagen då föreningens framtid kan avgöras. IFK reser ned till Örebro, för att ta sig an Forward. Laget som ligger två poäng före IFK, och har den eftertraktade kvalplatsen i sin ägo. Vinner IFK, har de allt i sina egna händer inför sista hemmamatchen mot Carlstad. Förlorar de, är det degradering. Man behöver inte vara en medlem i Mensa för att förstå dramaturgin i dagens match.

Hur mår truppen? De själva är ju medvetna om läget, såklart. Dessa matcher kan vara ett ångestberikande helvete för vissa, men för andra är det en trigger. En trigger att kliva fram och vilja avgöra. Det är så sjukt mycket psykologi i sådana matcher. Har man franska nerver, är det tack och hej. Har man Schwarz-psyke, kan man ta en sväng förbi fontänen vid Sergels Torg i ren eufori.

En dag som denna, hade jag velat ha elva stycken Mats"Matto" Henriksson på planen för IFK. Elva järnpannor och vinnarskallar som får Vinnie Jones att framstå som en kärlekskrank tonårspojke.
Mats har alltid varit en personlig favoritspelare för mig. Man hatade att möta honom, men älskade att spela med honom. Han har inte alltid fått de största rubrikerna. Ibland såklart. Men oförtjänt lite.

Han är en av de mest kompletta spelarna jag haft ynnesten att få spela med. Fantastiskt spelsinne. En förstatouch, som skulle vagga Peter Antoine till sömns av välbehag. Oerhört stark i kroppen. Jag kan använda hur många superlativ som helst om Mats. Hade jag tagit ut en startelva av alla fantastiska spelare jag mött och spelat med, hade Mats varit den första jag plitat ned. Kanske låter ologiskt när han inte spelat i landslag eller så, men har man spelat med och mot honom, fattar man hans kompetens. Norrbottens svar på Jonas Thern. Älskar Mats! Tyvärr kom skador och förstörde mycket. I en perfekt värld hade Norrbotten fostrat fler spelare som Mats. Detta är alltså min kärleksförklaring till dig, Mats! Tack för alla crossbollar du slog till mig på kanten.

IFKs säsong har varit komplex. Och mycket har handlat om allt annat än fotbollen. Men grabbarna har visat prov på en sagolik lagmoral och jävlaranamma som kan försätta berg. Den egenskapen kan bli ovärderlig idag. Och jag tror verkligen på dem idag. Det gör jag faktiskt. De åker ned och möter ett hemmalag med all press på sig. Framförallt gäller det att våga vinna. Enklare sagt än gjort, såklart. Men det är en viktig parameter i matchen. Tror Waara gjort rätt som satt upp Anton A på topp igen. De får fler variabler då. Man kan prata hur mycket detaljer som helst, men i slutändan sitter ändå allt i huvudet. Det mentala spelet. Och där tror jag att IFK är i topp. Idag hoppas jag att hela Luleå och Norrbotten håller tummar och tår för IFK. Vi behöver ett lag i div 1. För Luleås skull. För Norrbottens skull. För fotbollens skull. Jag vill inte ens tänka tanken på motsatsen. Så idag, vänner, står vi upp för fotbollen i Norrbotten och hoppas på en bragd.

Let there be Rock!

//Andreas

Härlig vecka

Luleå Det blev en ganska bra vecka för IFK. Den bästa på väldigt länge känns det som.

Det började med att de fick rätt i domstol mot engelsmännen som blev skadade i vintras. Och krävde klubben på ca 300.000 om jag inte minns fel. Hade de förlorat den tvisten, hade det varit tack och godnatt.

Idag tog de en oerhört oerhört viktigt poäng i hemmamötet mot serieledaren Vasalund. En imponerande poäng med tanke på att de låg under med 0-2. Och det såg allmänt förvirrat ut ett tag. Glädjande nog så visar de upp en lagmoral och ett jävlarnamma som nog styrker dem rejält i de avslutande omgångarna. Med lite flyt idag hade det kunnat bli tre poäng. Men som för så många andra lag i botten, får de inget gratis. Mer stolpe ut, än stolpe in. Ett lag behöver även ha flyt med sig. Det har inte IFK haft i år. Men denna poäng kan vara ovärderlig i slutändan. Det är tre omgångar kvar. Nio poäng att spela om. Och det är väl kvalplatsen de får slåss om med Forward. Men det absolut viktigaste är: de har allt i sina egna händer.

Klarar de kvalplatsen, tror jag också att de håller sig kvar. Visst, många gånger är det ett aber att möta lag från den lägre divisionen i ett kval. Då de har allt att vinna. Och motparten vice versa. Men med denna säsong i bagaget, känns det som om IFK har allt att vinna. Och bevisligen finns ju även kvalitén för att spela bra mot topplag också.

Det finns många element av positiv art att ta med sig till de avslutande omgångarna. Lagmoralen inte minst. Den kan bära långt.

Med andra ord avslutar vi denna vecka, med en känsla av optimism för IFK. Den omhuldar vi gärna ett tag till!

 

//Andreas

Sanering

Luleå  

Jag är orolig. Väldigt väldigt orolig, över IFK Luleås framtid. Inte pga det prekära läget de har i serien. Men över deras ekonomi. Deras framdtid.

I två veckor har föreningen, spelare, ledare, gått ut och tiggt pengar i sociala medier. Så illa är det. Det är åt helvete. Man kan orera hur mycket man vill om detta. Men nu är det skarpt läge, de luxe. För någon månad sedan gick föreningen ut med att alla skall sälja Sverigelotter. Sammanlagt 14.000. Ingemar Ek avdramatiserade det hela, med att det inte var en big deal. Men vad jag erfar, så var detta budgeterat. Det vill säga, föreningen hade inför säsongen budgeterat med att sälja 14.000 lotter. Att en elitförening gör det, klingar väldigt illa.

Nu är det skarpt läge, som sagt. Vad behövs göras? Jag vill belysa vissa punkter som nog är starkt bidragande till denna debila behandling av föreningen:

*Halvera spelarlönerna - Du kan inte ha proffs i landets tredjeliga som tjänar en 18-19.000, med gratis lunch, gratis boende, resor fram och tillbaka. Du kan inte ha de inhemska med nästan samma löner. Visst är det ett spann mellan proffsen och de inhemska. Men ändå. Verkligheten är att spelarna i A-laget kostar mer än vad som klubben drar in. Och då måste man göra ett krafttag. IFK har ett publiksnitt på en ca 500 pers/match. En matchsponsor som kanske betalar en 20-25.00 per gång. Plus försäljningen. Vad den summan kommer upp i, vet jag inte. Men en sak är säker: den överstiger inte matchtruppens sammanlagda löner. Säg att du har en matchtrupp på 14 spelare. Då ligger säkert den sammanlagda lönen på över  200.000/månad. +/- några tusingar. Inklusive tränare och andra funktionärer. Ni fattar själva, det går inte ihop. Inte ens efter tredje lördagsgroggen

* Rensa i föreningen - Från toppen till botten. Det behövs en omstart i alla led. Spelare, ledare, styrelsemedlemmar. Hur många i styrelsen kan säga att deras hjärta pumpar för IFK? Och då menar jag inte halvdant. Utan lever för föreningen. Jag själv har förmånen att få företräda IFK Råneå. En liten förening. Men där varenda stol, i varje sektion, pumpar så oerhört mycket blod för föreningen att det liknar en massaker. De lever för sin förening. På ideell basis. Där finns ingen prestige. Föreningen är ett föredöme. Fler i IFK Luleå borde vara som Hasse Boman. Han har pumpet, kärleken, brinnet för föreningen. Jag tycker att allför många kliver in i styrelser, mer pga att det ser bra ut i sitt personliga CV, än för sitt föreningshjärta. Säkerligen sitter en del där och blir alldeles till sig över ordet "styrelseledamot", så att de behöver uppsöka närmaste bidé för att kyla ned sig. Kalle Norrbin är en ypperlig ledamot när hans karriär är över.

*Sponsorer - Vad jag förstår, tappade föreningen många sponsorer när Tobias Lindfors avgick som ordförande. Och konkurrensen mellan stadens föreningar är stenhård gällande sponsormarknaden. Som jag, på ett närmast maniskt sätt påvisat, är vikten av att kunna presentera föreningen som även satsar på damer, väldigt viktig. Där går de bet. Big time. Det måste presenteras en hållbarhetsplan för sponsorerna. En plan som inkluderar en satsning på damsidan. Företag idag är inte intresserade av mer korvfester. IFK behöver en säljare värd namnet. En säljare som scannar av varenda företag i kommunen. Trygg i sin plan som han presenterar. Det IFK står för. Sådana säljare växer inte på träden. Det fattar ju jag med. Den säljaren skall vara ok med att ha en låg grundlön, men där incitamentet är att dra ned brallorna för att få en bra provision vid bra försäljning. Men var skall man hitta den personen? Det vet tyvärr inte jag. Men någonstans där ute finns den.

Nu kommer säkerligen många tycka att jag är hård och orättvis. Men i det läget IFK är i, hjälper inte silkesvantar. Förspelet är över. Föreningens framtid kan vara över. Det är blåställ och lovikkavantar som gäller nu. Bort med prestigen. Ät, drick, andas IFK. Många vill nog, men har inte det avgörande brinnet. Man skall kunna kliva över lik. Avla fler Hasse Boman. Jag själv sitter inte inne med lösningen på problemet. De har själva satt sig i situationen. Så de sitter nog själva på lösningen också. Gör det IDAG. Inte imorgon.. Men det kommer nog inte att räcka. Jag är rädd att loppet redan är kört. Men jag hoppas att jag har fel. Väldigt väldigt fel!

 

Let´s Rock!

//A

 

Namn: Andreas Selberg. Ålder: 37. Bor: Gammelstad. Jobbar: Som säljare på Norrbottens Media. Intressen: Musik, ishockey och en jävla massa fotboll.

BLOGGAR