Som nytillträdd politisk chefredaktör för NSD för mer än 18 år sedan hade jag målet att besöka samtliga kommuner i Norrbotten.
En av de första resorna gick till Pajala i början av 2006. Jag tillbringade en hel dag i bil med dåvarande socialdemokratiska kommunalrådet Bengt Niska. Han var en god värd och fantastisk ambassadör för Tornedalskommunen.
Bengt Niska rattade bilen mil efter mil genom den vidsträckta kommunen. Ytan är mer än 8 000 kvadratkilometer.
Han visade mig äldreboendet i Junosuando, hotellet i Tärendö, värdshuset i Kangos och andra fina verksamheter.
Under de många timmarna i bilen hann vi tala mycket om arbetslösheten och utflyttningen i Tornedalen. Den stora grejen valåret 2006 var att den dåvarande socialdemokratiska regeringen hade lovat att införa plusjobb i kommunerna, en arbetsmarknadsåtgärd som skulle sysselsätta 65 pajalabor inom vård och omsorg.
Då krävdes den typen av insatser för att skapa sysselsättning åt människor i Tornedalen.
Nu – 18 år senare – är läget på arbetsmarknaden i övre Tornedalen ett helt annat.
Arbetslösheten är inte längre det överskuggande problemet i Pajala och Övertorneå. Numera är arbetskraftsbristen den stora frågan. Såväl det privata näringslivet som den offentliga sektorn skriker efter arbetskraft.
Förklaringen är gruvinvesteringen i Kaunisvaara som blivit en rejäl vitaminjektion för östra Norrbotten.
När jag besökte Kaunis Iron i höstas beskrev vice vd:n Åsa Allan hur gruvan skapat både jobb och framtidstro.
Kaunis Iron sysselsätter på egen hand ungefär 400 människor, vilket betyder enormt mycket i en kommun med bara 5 900 invånare. Därutöver finns kringeffekterna för handel, restauranger och annat lokalt näringsliv.
Att se denna remarkabla tornedalska resa har varit en av de roligaste upplevelserna under min tid hos NSD. Det har varit en glädje att se hur regionen – som under decennier präglats arbetslöshet, nedgång och pessimism – återfått tillförsikt och hopp inför framtiden.
Med förändringen kommer dock nya krav och utmaningar.
Till exempel har såväl näringslivsfolk som politiker i Tornedalen goda skäl att läsa boken "Tre liv" (Stenberg-Schentz 2023) som tidigare näringsministern Anders Sundström skrivit i samarbete med frilansjournalisten Janne Sundling.
I ett kapitel påminner Sundström, som själv varit engagerad i gruvsatsningen i Kaunisvaara, om att det behövs mer grön el för att klara nyindustrialiseringen och att även Tornedalen har en roll att spela i den energipolitiska pjäsen.
"Nyligen åkte jag genom Markbygden utanför Piteå, som är på väg att bli Europas största landbaserade vindkraftspark med nästan 800 vindkraftverk. Om man åker genom Tornedalen kör man 35 mil och ser nästan inga vindkraftverk alls", konstaterar Anders Sundström.
Med andra ord: Det finns enorma ytor i Norrbotten, inklusive Tornedalen, där det går att producera mer fossilfri elektricitet som kan göra nytta för Kaunis Iron, H2 Green Steel, LKAB, SSAB och andra företag, liksom för enskilda individer.
Självklart måste sådana satsningar – precis som i Markbygden – innehålla någon form av bygdemedel och återbäring till berörda byar för att öka den lokala acceptansen.
Men det borde vara en realistisk ambition att bygga åtminstone en vindkraftpark i Tornedalen i samma storlek som Markbygden, som fullt utbyggd kommer att ge 10-12 TWh (terawattimmar) el, det vill säga nästan lika mycket som alla vattenkraftverk i Lule älv.