Skvalpen steg ur havet för hundra år sedan och har ni blivit ihop med grannön. Nu lämnar min bara fot villigt vattnet och gör ett avtryck i den fina, vita sanden. Förmodligen just då det enda fotavtrycket på ön.

En mörk linje i vattnet markerar var den grunda sandbotten slutar och försvinner bråddjupt. Där guppar den öppna sexmetersbåten ensam.

Vi hör kvittrande småfåglar och frisk sydlig bris ger rätt höga vågor. Sjöfåglarna – grågäss, silvertärnor, strandpipare och labbar – har häckat klart och lämnat paradiset till människan.

Men fastän solen skiner lyser Luleåborna med sin frånvaro. SMHI hävdar att det är 19 grader varmt och över sanddynerna darrar luften.

Ön ligger längst ut i skärgården, fronten mot Finland, men det går ibland att springa på en ren som blivit kvar efter isarna gått. Men nu är vi ensamma.  I den glesa grönskan växer strandvialens söta särtor i klasar, redo att plockas till brunchsalladen. Strandrågen vajar, och strandvicker sticker upp ur sanden och renfana bildar små gula hav.

Oron för att nedslaget i ytterskärgården ska utmynna i blott ett naturreportage blir påtaglig innan räddningen, ett par båtar som närmar sig, anländer och kastar ankar. Två familjer vadar i land.

– Vi bor vid havet och tycker inte att det har varit så mycket båtar som det brukar, säger Mats Eriksson medan hans familj breder ut filtarna i sanden.

De två sällskapen visar sig ha färdats var för sig de runt 20 distansminuterna från Örnabben – för att upptäcka att grannarna gjort exakt samma utflykt.

Men förra gången Staffan Landström tog båten hit blev det "rådimma och kallt". Nu ser han ut att njuta.

– Det här är en trevlig och annorlunda plats. Man kan nog säga att det är magiskt vackert här med sanddynerna där man kan gå på långa promenader, säger han.

De kilometerlånga stränderna är som gjorda för sol, bad och långa promenader. Men blir det något dopp?

– Barnen lär nog bada. Själv har man så lite underhudsfett så det blir så kallt, säger Staffan Landström och skrockar.

Han ser sig omkring på den tomma stranden.

– Det är en ganska bra dag, men vi såg bara en annan båt. Det kan ju vara så att många börjat jobba igen efter semestern, eller att det varit lite svajigt väder.

Han känner sig lyckosam, fastän det är sista semesterdagen.

– Det är de här dagarna man behöver för att klara vintern...det är här man hämtar kraft.