Ja, efter tolv år i världstoppen har skador blivit en del av Johanna Mattssons brottarliv. Att kroppen strular är inget hon lägger större vikt vid.

– Det är en del av min vardag, säger den 30-åriga Gällivarebrottaren som för närvarande befinner sig i Polen på träningsläger.

2006 tog hon sin första mästerskapsmedalj på seniornivå i Moskva.

Artikelbild

Sedan bronset i den ryska huvudstaden har Mattsson, om man bortser från en del frånvaroperioder på grund av skador (har exempelvis genomfört fyra knäoperationer), gjort sig känd som ett pålitligt medaljhopp vid i princip varje stort internationellt mästerskap hon ställt upp i.

Så är även fallet i den ungerska huvudstaden Budapest om drygt en och en halv månad

– Man siktar ju alltid på medalj, det gör jag i varje mästerskap. Så det är samma sak i år igen – jag vet samtidigt att det kommer att krävas väldigt bra brottning för att lyckas.

I fjol blev det brons i både EM:s och VM:s 60-kilosklass.

– Jag hade ett väldigt bra år och kämpar för att vara lika bra i år, säger Johanna Mattsson som dock inte lyckades kopiera bedriften under EM tidigare i år.

Men sjundeplatsen i ryska Kaspisk i maj får henne inte att tvivla på sin kapacitet.

VM-sjuan vet att 62-kilosklassen är ett getingbo där väldigt många brottare kan lyckas om de har en bra tävlingsdag. Att 60 har blivit 62 kilo gör ingen skillnad – det är ungefär samma motståndare (plus några nya namn).

Sedan i våras har Johanna Mattsson lagt stor träningsfokus på styrka.

– Som vanligt har jag haft en del skadeproblem. Det har varit axel, armbåge och knä – men det har ändå varit en bra sommar, säger GSK-brottaren.

– Jag känner mig fysiskt starkare än någonsin. Nu gäller det bara att få ut det på mattan också.

Ett kvitto på att Gällivarebrottaren är på rätt väg fick hon under helgens Polen Open i Warszawa. Där blev det en andraplats efter finalförlust mot Yulia Tkach, Ukraina.

– Det gick helt okej.

Bara helt okej?

– Man vill ju alltid vinna och det är tråkigt att förlora. Men hon är väldigt meriterad och enligt mig en av de allra bästa i världen i min viktklass, säger Johanna Matsson.

Det finns även på pränt. På internationella brottningsförbundets världsranking är ukrainskan etta och överst på listan.

Mattsson avancerade efter helgens andraplats och är femma på rankingen.

– Det var en bra tävlingshelg. Jag fick "svart på vitt" vad jag behöver bli bättre på inför VM.

Vad behöver du bli bättre på?

– Framför allt behöver jag bli bättre på att brottas när jag är trött.

I finalen lyckades Mattsson inte vända 1–2-underläge till seger. Så nu finns det ingen mirakelmedicin – inget "hokus pokus". Det handlar bara om att nöta vidare i träningshallen.

Och det är precis det hon och övriga landslagskollegor gör denna vecka. Efter Polen open stannade Sveriges grupp kvar i den polska huvudstaden och får sparring av atleter runt om i världen.

– Det är brottare från USA, Ungern och Polen och en del sydamerikanska och asiatiska länder – det blir mycket brottning, säger Mattsson som menar att lägret är väldigt givande och värdefullt.

– Vi är här till lördag. Lägret pågår i totalt fem dagar.

Även hennes lillasyster Sofia Mattsson, samt Gällivare SK-duons lagkamrat Jenny Fransson finns på plats i Warszawa.

Den regerande Europamästaren Fransson blev femma 72-kilosklassen i Polen open. I 55-kilosklassen gjorde Sofia Mattsson sin andra tävling efter återkomsten från barnafödande. Hon följde upp segern från Spaniens Grand prix med en tredjeplats i helgen.

Johanna Mattsson menar att det är kul att ha sin 26-åriga lillasyster tillbaka i hetluften. Men det är ändå annorlunda numera.

– My (Sofias tio månader gamla dotter) är ju ofta med på träningarna och hänger i brottarhallen, säger moster Johanna Mattsson och fortsätter:

– Det är jättekul. Jag får uppleva spädbarnslivet på lite avstånd och se vad det innebär utan att ha det hundraprocentiga ansvaret. Det är skönt.

Den fjärde GSK-brottaren Henna Johansson, vårens EM-trea, tävlade inte i Polen och saknas på brottarlägret.