Det är en diger meritlista som IFK Luleås nye ordförande Lennart Ohlson kan visa upp.

I dag är han VD på Mekinor i Kalix och tidigare under sin yrkeskarriär har han bland annat varit VD på Max Hotellgrupp AB – men också varit med om att starta upp "Mixen" som på slutet av 90-talet samlade Luleås hetaste uteställen (Roxy, Stadspuben, Tallkotten och Bryggan) i en och samma barrunda. Under en kväll kunde 3 500 personer samlas på "Mixen" och både artistutbudet och inbjudna gäster tillhörde en celeber skara.

Uppvuxen på Skurholmen i Luleå var han med i den generation som fick uppleva IFK Luleå spela i allsvenskan. Även om han inte beskriver sig som någon fotbollsnörd så har intresset alltid funnits där.

Artikelbild

| Lennart Ohlson, orförande i IFK Luleå.

– Å andra sidan behöver du inte vara en fotbollsnörd som ordförande. Uppgiften är att koordinera krafterna och få ut det bästa tänkbara. I IFK finns det enormt duktiga människor på det sportsliga, säger Lennart Ohlson.

Den nye ordföranden valdes in på klubbens årsmöte under måndagen. Även fyra nya namn blev valda. Det rör sig om den tidigare kanslisten Hans Boman, förre IFK Luleå-mittfältaren Peter Åberg (som även har suttit med i klubbens sportråd), Göran Widén, delägare Brändögruppen, och Magnus Forsberg, grundare Golvteknik. Kvar från förra styrelsen är Ingemar Ek, Johanna Augustsson och Monika Visser.

Direkt efter årsmötet satte arbetet igång för den nya styrelsen.

– Vi har delat upp olika ansvarsområden där varje ledamot har sitt område. Det är jätteduktiga människor som sitter i styrelsen, bland annat Johanna Augustsson som håller i ungdomsfotbollen. Det märkte jag direkt på den korta stund vi satt i styelsemöte, säger Lennart Ohlson och fortsätter:

– Det viktiga är att de som har de här rollerna tar ett ansvar i det – och det är alla fullt införstådda i. Det framtida jobbet är jag inte ett dugg oroad över.

Vad lockade dig till uppdraget?

– Man satsar på ungdomar och på tjejsidan är det en enorm satsning som redan är igång. Man har också ett väldigt spännande integrationsprojekt. Det finns ett stort engagemang och många människor som lägger ner hjärta och själ. Sen är det stort fokus på A-laget, och visst är det spännande och intressant, men jag tror framförallt man ska lyfta bredden och det man gör för ungdomar. Det är en fostrande uppgift som man inte ska förringa – en folkrörelse där man har förebilder.

Vilka utmaningar står klubben inför?

– Det är väl ekonomin och så är det i många klubbar. Det finns en stabil grund för framtiden. Sen ska man också jobba på ungdomssidan för framtiden, det är viktigt och strategiskt. En viktig del är också kommunikationen till omvärlden om vad man bidrar med som förening och vilka goda föresatser man har. Det är ingen lätt uppgift att få ut det till den breda massan.

Hur har du sett på IFK Luleå när du har följt klubben den senaste tiden?

– I nutid så går det ganska bra och det är jättekul. Det sportsliga är alltid fronten utåt. Tittar man bakåt så gick de ner en serie och idrottsligt räckte man inte till. Det är inte mer att sia om det, utan nu är det nya tag. Då kommer man in på vilka bitar som är viktiga – som ekonomi. Där måste man alltid ha täckning bakåt. Det jag har lärt mig i företag är att ha tydliga klara målsättningar, väl avgränsade ansvarsområden och sätta namn på allt. Om någon frågar: "Vem ska göra det?" ska svaret aldrig vara "Ja, det är alla". Det är fel svar. Det ska vara en dedikerad person. Idrottsligt är det på samma sätt, man har en ledning som ska jobba och göra den bästa möjliga prestationen.

Min uppfattning den här säsongen är att det har varit många olika krafter inom IFK Luleå som velat åt lite olika håll – eller åtminstone ta olika vägar till målet. Finns det ett arbete att göra för att enas inom klubben?

– Jag har hört om det där. Men att det finns mycket viljor i en förening är positivt. Man måste bara kanalisera kraften. Det bästa som finns är folk som vill och det sämsta som finns är folk som inte vill. Men är det svårt att samordna kraften kan det bli hämmande. Då blir det inget bra.

– Sen är frågan om jag är rätt man att kunna samla den kraften för att rikta den åt en gemensam målsättning. Det ber jag om att få återkomma om. Men jag har inte misslyckats på så många ställen – om jag säger så.