Peter Lindvall

Basketbloggen

Det är imponerande

Då var det dags att plita ned en helt okritisk BC Luleå-hyllning så här 25 matcher in i grundserien – bara för att visa att Bloggen inte alltid är en gnällig jäkel som bara letar fel och brister.

 

Vad vi kan konstatera i dag är att tränaren Peter Öqvists lag i dag vunnit 19 matcher och förlorat 6. Det innebär att BC Luleå parkerar på en andraplats i tabellen bakom Borås som i dagsläget ser ut att rusa i väg mot seriesegern.

Luleås tabellplaceringen och matchkvot är egentligen inte så mycket att snacka om sett till förhandstipsen innan säsongen startade. BC Luleå ska vara ett topplag – inga konstigheter alls.

 

Men nagelfar vi lagets prestationer en aning närmare och under vilka förutsättningar de gjorts kan Bloggen inget annat än att höja på ögonbrynen och applådera. För så här är det: Vem tusan hade kunnat tro att BC Luleå skulle kunna bråka om en serieseger, när bara elva omgångar återstår, med tanke på att laget spelat 13 av dessa 25 matcher med bara två importspelare. Det i form av Brandon Rozzell och Quinton Upshur. Inte jag i alla fall.

 

Och för all del. Firma Upshur/Rozzell är bland de vassaste amerikanerna som finns i ligan och spelare som Denzel Andersson och Axel Nordström är båda tungviktare bland svenska spelare. Men det är bara Andersson som har landslagsstatus. Glöm inte det.

 

Nej, trots att Bloggen stora delar av vintern gnällt på BC Luleås bänkbredd är det ändå så att tränarparet Peter Öqvist/Håkan Larsson på något lyckats manövrera detta lag på ett utmärkt sätt och fått rollspelare som Daniel Hansson, Tim Kearney, Anton Kobylak-Berglund, Pelle Larsson och Daniel Eliasson att prestera på en alldeles utmärkt nivå. Något som varit helt avgörande för resultatet hittills. Det är ganska imponerande.

 

Men det här kommer med stor sannolikhet inte att hålla i längden. Inte i ett kommande SM-slutspel och knappast den närmaste dryga månaden när BC Luleå står inför en mängd svåra bortamatcher. Därför är det av yttersta vikt att den sportsliga ledningen jobbar i raketfart med att få in en tredje spetsspelare som kan ge avlastning åt både stjärnor och breddspelare.

Någon sådan kommer inte vara spelklar under helgens slutspel i Svenska Cupen och knappast nästa vecka när Luleå möter Köping samt Umeå.

Men längre än så går inte att vänta.

//Lindvall

Den stora revanschen

Efter Sveriges plattmatch i den första EM-kvalmatchen mot Kroatien var Bloggen ganska tuff i sin kritik mot de blågula spelarnas insats som inte var mycket att yvas över. Det var kort och gott förjäkla dåligt och en av spelarna som inte var närheten av sin nivå var spelfördelaren och Polenproffset Ludvig Håkanson.

Mot Turkiet, i Globen, inför 11 000 åskådare studsade guarden tillbaka - och det med besked.

Håkanson bar sitt lag på sina axlar, spelade 31 minuter, sköt fantastiska 7/12 från trepoängslinjen och landade på 23 poäng. En femstjärning insats och en gigantisk revansch för 23-åringen efter Kroatiendebaclet.

Men komponenterna bakom segern var många. Personligen tycker jag Tobias Borg var en osjungen hjälte med sitt försvarsspel, attityd och sin tuffhet. Det faktum att Sverige lyckades vinna returtagningen med overkliga 41-31 mot ett betydligt större Turkiet går inte att underskatta. Det räddade laget under de dramatiska slutminuterna där de mentala misstagen var flera och nerverna spelade några svenska spelare en hel del spratt.

Nu ska vi inte fara iväg till himlen efter den brottartunga 87-80-segern. Det är inte första gången som ett blågult landslag vunnit mot en betydligt mer meriterad nation för att senare inte ha förmågan att följa upp bra insatser.

Med andra ord: Inget är vunnet efter de två första EM-kvalmatcherna. Å andra sidan är inget förlorat heller. Nyckelmatcherna kommer i första hand spelas mot Holland när kvalet fortsätter i november 2020 och februari 2021. Det är där allt kommer avgöras när vi räknar samman kvaltabellen om ett år.

Men förbundskaptenen Hugo Lopez har i alla fall satt sitt lag i en sits där det går att drömma lite.

//Lindvall 

 

 

 

Andas ut, Luleå

Med en jätteförlust mot Norrköping i färskt minne och underläge med 70-73 hemma mot Telge med bara 20 sekunder kvar var var Luleå Basket minst sagt pressat.

20 minuter senare kunde tränaren Robin Sandberg andas ut sedan Chioma Nnamaka räddat matchen till en förlängning där Telge var mentalt och fysiskt slutkört.

"Oerhört skönt. Vi har bara två förluster och fortfarande seriesegern i våra egna händer, sa Robin Sandberg som tyckte sig se sitt lag ta flera steg mot något som liknar en bra nivå.

"Det tycker jag. Det har varit lite segt ett tag och matchen mot Norrköping var bara dålig. Nu mot Telge tyckte jag vi blev mycket bättre i andra halvlek och jag känner vi borde avgjort innan det blev förlängning. Men vi missade så sjukt många straffkast (bara 68 procent) och layups", sa han.

Till sist blev det nog Luleå fysik och returtagningen som blev helt avgörande för matchens utgång. Den sistnämnda kolumnen vann hemmalaget med förkrossande 56-39.

En viktig faktor blev också att nyckelspelarna Allis Nyström samt Julie Vanloo, efter några fler träningar med laget, hittat sina roller mycket bättre.
Nyströms sju offensiva returer, tolv sammanlagt, och Vanloos 21 poäng går inte att blunda för.

"I matchen mot Norrköping var de lite rostiga - nu var det mycket bättre", sa Sandberg.
//Lindvall

Vad tusan är problemet?


Jag har gjort det så många gånger att jag tappat räkningen; Satt mig framför tv:n. Hoppats. Trott. Önskat att det här är kvällen när allt vänder för det svenska herrlandslaget. När genombrottet kommer. När det blågula laget tar den där segern som lyfter sporten till en annan nivå.

Det har aldrig hänt.
Och det inträffade inte i kväll heller på bortaplan mot Kroatien i EM-kvalets förra match.

 

Det tog nästan nio osannolika minuter innan Sverige gjorde sitt första spelmål och Kroatien hade redan lekt sig fram till en 20-poängsledning mot ett blågult gäng som var paralyserat, handlingsförlamat och fysiskt underlägset på alla sätt och vis. Matchen var nästan över innan den börjat.

"Men Jonas Jerebko, Jeffery Taylor och Marcus Eriksson var inte med" säger ni kanske då. "Med dem i laget hade förstås Sverige kunnat vara med och leka?" Nja, då hade Kroatien å sin sida haft med fem-sex Euroleague-spelare i laget och då hade det antagligen varit ännu värre.

Nej, den bistra sanningen är att svensk landslagsbasket på herrsidan de senaste sju-åtta åren bara blivit sämre, trillat ännu längre ned i näringskedjan och jag har svårt att i dag se vad som ska komma underifrån för att vända den nedåtgående trenden. Kanske finns den där årskullen, de där spelarna någonstans som har potentialen att vända på allt och ge basketsporten något att hoppas på. Men jag ser dem inte.

 

Jag ska inte sitta här och toksåga på spelarna och landslagstränaren Hugo Lopez. De gör säkert så gott de kan med de förutsättningar som finns att tillgå. Lopez sitter antagligen på kunskapen som behövs - spelarna använder de verktyg de har begåvats med, kämpar till sista blodsdroppen men har inte det som krävs för att vinna när insatserna höjs och motståndet blir på en ny nivå.

Nej, problemen för svensk basket finns någon annanstans. Det handlar om något grundläggande som jag inte har kompetensen att bedöma. Men känslan är att svensk herrbasket på landslagsnivå måste börja om, starta från noll, bestämma en väg och hålla sig till den över lång tid.

Kanske är allt Easy Basket-duttandets fel? Kanske handlar det om kravställandet? Kanske handlar det om träningen? Kanske handlar det om för dåliga coacher i unga år? Kanske handlar det om ett basketförbund som gått vilse bland Loka Heroes-projekt och värdegrundsprogram? Kanske handlar det om klubbarna och deras oförmåga att bedriva proffsig verksamhet?

Jag vet uppriktigt sagt inte. Men så här kan det inte fortsätta. Det vet jag i alla fall.

Jag vet också att det här EM-kvalet kan ha tagit slut för svensk del redan efter en match i och med Hollands skrällseger borta mot Turkiet. Det gjorde i alla fall läget minst sagt prekärt.

Jo, en sak till vet jag. På måndag kommer jag sitta där framför tv-apparaten igen och tänka: "Den här gången. Då jäklar...."
//Lindvall

Landslagschefen om Luleåstjärnan

I går tog jag ett snack med landslagschefen Fredrik Joulamo om BC Luleås stjärna Denzel Andersson och det faktum att han inte fanns med i den tolvmannatrupp som på fredag EM-kvalar mot Kroatien på bortaplan.

Som ni säkert redan läst dras Andersson med en lårskada som hindrar hon från spel.

"Han har för ont", säger Joulamo.

Landslagsledningen räknar även bort Andersson från spel i hemmamatchen mot Turkiet på måndag i Globen. 

"Så ser det ut just nu", säger landslagschefen.

//Lindvall

Kvalitén kommer bli sämre

I går kunde Bloggen berättat om Svenska Basketbollförbundets beslut att begränsa antalet importspelare, oavsett nationalitet, i SBL Herr till fyra redan kommande säsong. 

De senaste åren har ligaklubbarna haft möjlighet att använda tre icke EU-spelare och tre EU-spelare.

Nåväl. Vad ser Bloggen komma ut av detta? Förbundets motiv är att denna nyordning ska ge chansen till fler svenska spelare att få större roller och därmed en bättre utvecklingskurva i sina klubblag vilket i sin tur borde leda till bättre landslag. Och det är förstås en rimlig tanke sett över ett längre perspektiv.

I ett kortare perspektiv kommer dock, enligt mitt sätt att se på saken, kvalitén på landets högsta serie bli sjunka av den enkla anledningen att Sverige inte innehåller tillräckligt många och bra herrspelare. För att prata klartext: Vi är helt enkelt inte en speciellt bra basketnation - det är den bistra sanningen.

Ni som följt Bloggen genom åren vet att min åsikt i detta ämne är tämligen pragmatisk. Elitidrott är underhållning och människor måste ska vara beredda att betala för den. Är inte underhållningen tillräckligt bra stannar man hemma och gör något annat med sin tid. Då menar jag att det inte spelar så stor roll om en spelare är födda på Sunderby sjukhus, Berlin eller New York. 

Men jag är fullt medveten om att det är många där ute i stugorna som inte håller med mig. Men så ska det vara. Alla kan inte vara överens om allt.

Vad kommer då den nya importregeln innebära för klubbarnas sportsliga slagstyrka framåt? Det självklara är att det blir av yppersta vikt att sitta på ett kvalitativt svenskt material. Till och med helt avgörande för att nå framgång. Att ha kontinuitet där och ha möjlighet, samt ekonomiska muskler, att skriva fast svenska stjärnor över längre tid lär bli prio för många i SBL Herr.

Bra importer, företrädesvis amerikaner, kan alla hitta med bra scouting och lite flax. Det jag ser framför mig är att glappet mellan ekonomiskt starka föreningar och de lite längre ned i näringskedjan kommer öka de närmaste åren.

Klubbar som inte har råd att betala för svensk toppkvalité kommer med stor sannolikhet tvingas ge minuter till spelare som inte ännu är redo för landets högsta liga.

Det tror i alla fall jag. Vad tror ni?

//Lindvall 

Peter Lindvall bloggar om basket i Luleå, Sverige, Europa och resten av världen.


Fakta om Peter
Född: 1964
Bor: Luleå
Yrke: Journalist
Gillar: Min fru och mina fem söner.
Kontakt: peter.lindvall@nsd.se

  • Twitter

BLOGGAR