Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Så röstade Handels medlemmar

 

För ett par veckor sedan skrev jag om en undersökning som visar att en klar majoritet (nästan 7 av 10) av medlemmarna i Kommunalarbetareförbundet röstade rödgrönt i valet 2018.

Bilden är likartad i Handelsanställdas förbund.

Novus har på uppdrag av Handels gjort en undersökning om vad medlemmarna röstade på i valet. De rödgröna partierna får tillsammans 64 procent av rösterna i mätningen.

”Det är en bekräftelse på att våra medlemmar vill ha en socialdemokratiskt ledd regering, vilket också var vårt mål i valrörelsen", säger Elisabeth Brandt Ygeman, 2:e vice ordförande i Handels, i en intervju i tidningen Handelsnytt.

Det är också ett tydligt besked till alla borgerliga opinionsbildare som vill att facket ska sluta stödja det socialdemokratiska partiet. Stödet har alltjämt mycket stark uppbackning bland medlemmarna.

Skälen till den borgerliga upprördheten är dock lätt att se. Det nära samarbetet mellan fack och parti är en avgörande förklaring till den svenska arbetarrörelsens långvariga styrka.

Följaktligen har det länge varit ett strategiskt borgerligt intresse att slå in en kil mellan facket och S. Det skulle minska arbetarrörelsens politiska inflytande.

Hittills har splittringsförsöken misslyckats. Om inte annat så blev det borgerliga styret 2006-2014 en ordentlig påminnelse om att det spelar roll för facket  vem som styr.

Allianspolitiken 2006-2014 slog hårt mot fackföreningsrörelsen och löntagarnas intressen. A-kassan urholkades. Sjukförsäkringen försämrades. Arbetsmiljöverket drabbades av stora neddragningar. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken rustades ned och ersattes med besynnerligheter som Fas 3.

Således var det en självklarhet för LO och LO:s medlemsförbund att ta strid för en S-ledd regering 2014. Den gångna mandatperioden är dessutom ett kvitto på att det var helt rätt. Den rödgröna regeringen har levererat i linje med kraven från fackligt håll.

Det har investerats i välfärdspolitik, bostadsbyggande och infrastruktur. Taket i A-kassan har höjts. Arbetsmiljöverket har fått ökade resurser. Lex Laval har skrotats.

I EU har regeringen drivit på för en revidering av utstationeringsdirektivet. Fas 3 har skrotats och ersatts med extratjänster, gröna jobb och moderna beredskapsarbeten. Fackföreningsavgiften har blivit avdragsgill.

Därför är det inte konstigt att Handels, Kommunal, IF Metall och andra fackliga organisationer hellre ser Stefan Löfven  (S) som statsminister än Ulf Kristersson (M) även 2018. Att inte göra det vore snarare tjänstefel.

Kort sagt: Facklig-politisk samverkan fyller sin funktion även i det moderna samhället.

Borgarna hoppas på V


Ulf Kristerssons hopp står nu till Jonas Sjöstedt. FOTO: TT

 

Det är intressant att läsa de borgerliga ledarsidorna i dag. Många kommentatorer på högerkanten sätter nu sitt hopp till att Vänsterpartiet (!) ska göra tummen ned för den liberalsocialdemokratiska överenskommelsen och därmed röja väg för en högerregering.

Till exempel skriver BLT:s politiske chefredaktör Anders Gustafsson att Vänsterpartiets nej innebär att ”hoppet för Ulf Kristersson (M) att bli Sveriges nästa statsminister inte är helt borta”.

Jonas Sjöstedts nej kan bli borgerlighetens räddning”, konstaterar Gustafsson på BLT:s ledarsida.

Sådana kommentarer borde leda till viss eftertanke i V-leden.

Alternativet till uppgörelsen mellan S, C, L och MP är inte en rödare politik. Det är en högerregering med M och KD som har Sverigedemokraterna som stödhjul.

Visst, det finns mycket i den blocköverskridande överenskommelsen som är dåligt – till exempel skrivningarna om LAS och vissa av skatteförslagen. Men det finns också sådant som borde tilltala V.

Dit hör höjda statsbidrag till kommuner och landsting, infrastrukturinvesteringar i hela landet (till exempel Norrbotniabanan), en aktivare landsbygdspolitik, fler platser i Kunskapslyftet, klimatpolitiken, flygskatten och mycket annat­ som kommer att falla om Kristersson får styra.

Därför borde Sjöstedts parti till sist komma till slutsatsen att uppgörelsen ändå är bättre än alternativet – att Sverige får sin mest högerinriktad regering sedan amiral Arvid Lindman styrde landet för snart 90 år sedan.

Det räcker för V-ledamöterna att trycka på den gula knappen en gång i riksdagen. Det betyder ju inte att de har köpt hela uppgörelsen mellan S, MP, C och L.  

De kommer fortfarande att ha kvar möjligheterna att kritisera allt som de ogillar i regeringspolitiken och att driva på för en annan inriktning.

Het debatt i P1 Morgon

 

 

Jag började måndagen med att debattera Vänsterpartiets inställning till regeringsfrågan med Anna Herdy, chefredaktör för Flamman, i P1 Morgon. 

”Man brukar säga att politik är det möjligas konst – och i det här läget är det här det bästa som är möjligt att uppnå”, sa jag bland annat.

Lyssna gärna på inslaget i efterhand!

Jag skriver även om kompromissen mellan S, MP, C och L på ledarsidan i dagens NSD.

Folket och försvaret


Torsten Nilsson (SSU-bas 1934-1940 och senare försvarsminister) var en av initiativtagarna till Folk och Försvar. FOTO: TT

 

Under söndagen inleds Folk och Försvars årliga rikskonferens på Högfjällshotellet i Sälen. Under tre dagar samlas cirka 350 personer för att samtala om säkerhetspolitik, försvarsfrågor och krisberedskap. 

Det är en samling som har långa historiska traditioner och starka rötter i folkrörelse-Sverige.

Formellt bildades Folk och Försvar 1940 – i skuggan av andra världskriget. Men redan i maj 1939 bjöd SSU, det socialdemokratiska ungdomsförbundet, in till en konferens med rubriken ”Folk och försvar” i Stockholms konserthus.

Torsten Nilsson, som var SSU:s förbundsordförande 1934-1940 och försvarsminister i Tage Erlanders regering 1951-1957, skrev i tidningen Tiden att ”folkets och försvarets män mötts som likvärdiga parter”.

Denna fina demokratiska grundtanke präglar även Sälenkonferensen 2019. Företrädare för de demokratiska partiernas ungdomsförbund, fackliga organisationer, folkrörelser, näringsliv, universitet och försvaret deltar i gemensamma samtal för att utveckla den svenska försvarsförmågan.

På NSD:s ledarsida skriver jag om omläggningen av försvarspolitiken, som skett under Peter Hultqvists ledarskap, och om några av de frågor som är aktuella under Sälenkonferensen.

S-pressen kommenterar


Regeringsfrågan fortsätter att prägla landets ledarsidor. FOTO: TT

 

Det finns en del i fyrpartiuppgörelsen mellan S, C, L och MP som är mycket svårsmält för socialdemokratin och arbetarrörelsen - icke minst skrivningarna om turordningsreglerna i LAS. Många S-märkta ledarskribenter pekar emellertid på att alternativet är värre.

”Alternativet till fyrpartiöverenskommelsen är att en högerregering med M och KD och med SD som stödparti tillträder nästa vecka efter statsministeromröstningen. En sådan regering är definitivt ännu sämre för landets löntagare”, konstaterar Hans Bülow i Sydöstran (S) i Karlskrona.

”En uppgörelse i mitten är det enda rimliga svaret på den parlamentariska situation Sverige befinner sig i sedan valet”, skriver Ingvar Persson i Aftonbladet (ob S).

”Realpolitik innebär alltid ett givande och ett tagande”, framhåller Martin Klepke i LO-ägda Arbetet som dock är starkt kritisk mot den fördelningspolitiska profilen i uppgörelsen.

För partiledningarna återstår nu att förankra kompromissen i respektive partier.

Den socialdemokratiska partistyrelsen förefaller att ha gett grönt ljus. Men i C och L, som samlar fotfolket under helgen, har partiråden ännu inte sagt sitt.

Dessutom ska ju även Vänsterpartiet besluta om hur det ställer sig i regeringsfrågan.

Därför går det ännu inte att slå fast att Januariöverenskommelsen är i hamn. Det finns fortfarande små tuvor längs vägen som kan fälla det stora lasset.

GS Facket rasar


De naturnära jobben är en väg in på arbetsmarknaden för långtidsarbetslösa och nyanlända. FOTO: TT

 

I den M- och KD-budget som röstades igenom i riksdagen i december med stöd från SD sker en nedmontering av stora delar av jobbpolitiken. Bland annat stryps de 120 miljoner kronor som finansierat Skogsstyrelsens arbetsmarknadsåtgärd ”Naturnära jobb”. 

Jag kritiserade beslutet i en ledare 19 december och konstaterade att det får stora konsekvenser för grupper som redan har det tufft på arbetsmarknaden.

Nu kommer även starka reaktioner från GS Facket.

”När M och KD stryper finansieringen av dessa jobb så tar man bort en viktig integrationsåtgärd. Det är tyvärr ett kvitto på hur man ser på vägen till jobb. Hellre sänkta skatter än aktiva åtgärder för etablering på arbetsmarknaden. Det är en föraning om vad som väntar de närmaste åren om de hamnar i regeringsställning”, kommenterar Per-Olof Sjöö, ordförande i GS Facket.

Det råder heller ingen tvekan om att de naturnära jobben gjort nytta både för skogen och de arbetslösa.

Skogsstyrelsen har gett långtidsarbetslösa och nyanlända möjlighet att arbeta med dikesröjning vid vägar, underhåll av vandringsleder, restaurering av rastplatser och att hålla rent i olika områden.

Människor har fått göra en aktiv insats istället för att bara vara passiva bidragsmottagare.

Nu väntar sysslolöshet och försörjningsstöd för dem. Det är en både obegriplig och oklok politik.

För många kan de naturnära jobben dessutom bli inkörsporten till ett så kallat ”riktigt arbete” i skogen. Det finns brist på skogsarbetare, maskinförare och personer som kan sköta växtligheten vid golfbanor, parker och kyrkor.

Alla arbetslösa har så klart inte fallenhet och färdigheter för sådana jobb. Men för en del kan det bli vägen bort från utanförskap och arbetslöshet.

I kombination med utbildningsinsatser kan de naturnära jobben bidra till att fler människor får bättre förankring på arbetsmarknaden.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Var lagledare för Lira BK:s damlag 2006-2009.

Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se


Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

BLOGGAR