Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Starka fack = ökad jämlikhet

 

I onsdags presenterade LO (Landsorganisationen) sin stora jämlikhetsutredning. Jag skrev om den på ledarplats i NSD 12 september.

I utredningen finns också en bild som är väldigt talande (se ovan).

Den visar vad som är grunderna för ett jämlikare samhälle. Det handlar om tre fundament.

Först och främst handlar det om full sysselsättning och en högproduktiv ekonomi. Det måste helt enkelt finnas något att fördela för att man ska kunna bedriva fördelningspolitik.

För det andra behövs en generell välfärdspolitik. Stat, kommuner och regioner måste se till att det som skapas kommer folkflertalet till del.

För det tredje krävs facklig styrka. Ekonomisk jämlikhet främjas av facklig organisering och kollektivavtal. De sociala klyftorna är mindre i länder där många är med i facket.

Av det sistnämnda skälet är det djupt oroande att Sverige under en lång tid upplevt hur den fackliga organisationsgraden sjunker. 1995 var 88 procent av arbetarna fackligt organiserade. Nu är den fackliga organisationsgraden bland arbetare nere på 63 procent.

Det försvagar givetvis möjligheterna för facket att driva på för en mer rättvis fördelning av produktionsresultat.

Jämlikhetsutredningen föreslår därför en facklig offensiv för att organisera fler. Det handlar om ökad arbetsplatsnärvaro, att rusta de förtroendevalda, medlemsvärvning och medlemsvård.

Utredningen är även inne på något som liknar den gamla tanken på ett fackligt ungdomsmedlemskap för dem som saknar en fast punkt på arbetsmarknaden.

”För nytillträdande till arbetsmarknaden, men också för de som under längre perioder har tillfälliga påhugg, finns det behov av att utveckla en enkel och tydlig väg in till facket. Lösningen kan vara en gemensam ingång, en sorts ingångsförbund inom LO”, menar jämlikhetsutredningen.

Jag skulle dessutom vilja säga att det är bråttom att hitta en sådan lösning. Varningssignalerna tjuter högt.

I mitten av 1990-talet var 77 procent av de unga arbetarna (16–24 år) med i facket. I dag är samma siffra alarmerande låga 38 procent.

De unga lär sig dagligen att facket inte är något för dem – och det försvagar sakta men säkert fackets ställning och därmed en av grundpelarna i den svenska modellen.

Arbetsgivarna har visat stor uppfinningsrikedom när det gäller att skapa nya osäkra anställningsformer, vilket försvårar det fackliga organiseringsarbetet.

Men nu är det hög tid att också LO och LO:s medlemsförbund prövar nytt och är innovativa för att vinna nya generationer för de fackliga idéerna.

Det är en ren överlevnadsfråga.

Liberalerna samlas


Nyamko Sabuni (L) och hennes partivänner träffas i Västerås. FOTO: TT

Under fredagen inleder Liberalerna sitt landsmöte i Västerås. Det är partiets högsta beslutande organ och består av 183 ombud från hela landet plus representanter från ungdoms- och kvinnoförbunden.

Det ska bli spännande att se vilken riktning som diskussionen och besluten tar under helgen. Som jag noterar i en text på NSD:s ledarsida är Liberalernas vägval inför framtiden allt annat än givet.

Visserligen var det en klar majoritet i partirådet och partistyrelsen som gav klartecken till Januariavtalet med den S-ledda regeringen och C. Men det finns starka krafter som vill vrida den liberala politiken mer åt höger.

Till exempel vill valberedningen peta partistyrelseledamoten tillika regionrådet Anna Starbrink, som var en av de starkaste tillskyndarna av Januariavtalet. I en debattartikel nyligen har Starbrink dessutom tydligt markerat att hon är fortsatt stark motståndare till samarbete med Sverigedemokraterna.

Därför ska det bli intressant att se hur landsmötet kommer att behandla Starbrink, liksom andra frågor. Det blir en fingervisning om hur vindarna blåser just nu i det liberala partiet.

Dock är det inte troligt att avgående partistyrelseledamoten Jens Sundströms förslag om att slå ihop L med C blir ett stort debattämne under helgens liberala sammankomst. Antagligen är det fortfarande alltför kontroversiellt för de flesta  partiaktiva.

Som jag skriver i NSD:s ledare 12 november finns dock skäl för Liberalerna att begrunda denna idé. Opinionsmätningarna talar sitt tydliga språk.

Liberalerna ligger nära fyraprocentsspärren till riksdagen. I det tuffa läget kan det bästa alternativet, trots allt, vara att rädda en del liberala röster i riksdagen genom att gå samman med Annie Lööfs parti. 

På plats i Bryssel

 

Under tre dagar denna vecka befinner jag mig i Bryssel. Den nya svenska S-gruppen i Europaparlamentet (Heléne Fritzon, Johan Danielsson, Jytte Guteland, Erik Bergkvist och Evin Incir) har bjudit in mig och en grupp andra S-redaktörer för att berätta om sitt arbete.

Noterbart är dessutom att det i dag, onsdagen 13 november 2019, är exakt 25 år sedan Sverige folkomröstade och bestämde sig för att bli en del av EU (Europeiska unionen). Något som jag uppmärksammar på ledarsidan i dagens NSD.

Glädjande är också att stödet för det svenska EU-medlemskapet alltjämt är mycket starkt. Människor ser att det finns både politiska och ekonomiska fördelar med att vara en del av den europeiska gemenskapen.

Till exempel visar en aktuell rapport från EU-kommissionen att Sverige varje år tjänar omkring 300 miljarder kr på att vara en del av EU:s inre marknad. Den fria rörligheten för arbetskraft, varor, tjänster och kapital är helt enkelt till stor nytta för Sverige och övriga medlemsländer.

Musikpolitiken i fokus

 
Christer Nylander (L) och Lawen Redar (S) vill förnya musikpolitiken.

 

NSD:s ledarsida 30 oktober skrev jag om det svenska popundret och om hur lilla Sverige utvecklats till en av världens främsta musikexportörer. Jag pekade på de samhällsstrukturer som gett unga talanger chansen att växa och utvecklas.

Nu blir musikpolitiken även ett ämne för debatt i riksdagen. Under onsdagen arrangerar Christer Nylander (L) och Lawen Redar (S), ordförande respektive vice ordförande för riksdagens kulturutskott, ett seminarium om svensk musikpolitik.

I ett pressmeddelande konstaterar den liberalsocialdemokratiska duon att det gått 30 år sedan riksdagen formulerade en musikpolitik. De pekar på framgångarna men att det nu krävs nya tag för att stärka det svenska musiklivet.

”Konkurrensen har hårdnat, satsning på talanger har minskat, kulturskolan utmanas i regioner och kommuner och våra livescener har svårt att gå runt”, framhåller Nylander och Redar.

Med andra ord: Det finns saker och ting att diskutera under dagens seminarieövning. Sverige kan inte slå sig till ro och förlita sig på gamla meriter.

Spanien väljer väg


Stefan Löfven ger sitt stöd till partikollegan Pedro Sánchez. FOTO: TT

 

Söndag 10 november är det dags för Spanien att gå till val. Igen.

Det blir det fjärde valet på lika många år och visar att nyval inte är en effektiv lösning på komplicerade parlamentariska lägen.

Opinionsläget är ungefär detsamma som vid valet i april. Socialdemokratiska PSOE är alltjämt störst men långtifrån egen majoritet.

Med all sannolikhet kommer det spanska parlamentet att se ut ungefär som tidigare, med vissa mindre förskjutningar.

Det betyder att det kommer att krävas nya samarbetsformer för att skapa en handlingskraftig regering i Spanien. Premiärminister Pedro Sánchez behöver, precis som partikollegan Stefan Löfven i Sverige, hitta någon form av bred lösning i politikens mittfält.

Mittenhögerpartiet Ciudadanos öppnar nu även för en sådan. 

”Vi måste mötas för att sätta det som enar oss framför det som delar oss”, sa Ciudadanos ledare Albert Rivera nyligen i ett tal inför partikollegor i Madrid.

Rivera föreslog dock inte en koalitionsregering, utan en "bred nationell pakt" mellan PSOE, Ciudadanos och konservativa Partido Popular (PP) för att partierna gemensamt ska ta sig an vård- och utbildningsfrågor, samt krisen i Katalonien.

Om det är en framkomlig väg återstår att se. Klart är i alla fall att det mest spännande i Spanien inte kommer att ske på valdagen 10 november, utan i regeringsförhandlingarna som väntar veckorna och månaderna framöver.

Valet i sig självt kommer inte att bryta det politiska dödläget. Grunden är istället att partierna börjar tala med varandra och inser att det krävs en stor dos kompromissförmåga, en hel del samarbetsvilja och ett rejält stycke pragmatism för att ta sig framåt.

Skogslänen driver på


Fredrik Lundh Sammeli (S), ordförande för S i Norrbotten, och andra skogslänsföreträdare ställer krav på regeringen. FOTO: NSD Arkiv

 

Sedan många år tillbaka samarbetar Socialdemokraterna i de sex nordligaste länen (Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland, Dalarna och Gävleborg) nära med varandra kring både politik och personfrågor.

Det kan handla om att lyfta gemensamma regionalpolitiska krav eller om att driva skogslänskandidater till partiets beslutsorgan.

Matematiken är enkel. Var för sig är de enskilda S-distrikten inte så starka. Men tillsammans blir de en tung maktfaktor inom partiet.

Under veckan har denna maktfaktor från norr varit samlad i Umeå för att dra upp strategin inför framtiden. Ungefär 40 representanter från de sex S-distrikten deltog.

På plats fanns dessutom infrastrukturminister Tomas Eneroth, landsbygdsminister Jennie Nilsson samt Matilda Ernkrans, minister för forskning och högre utbildning, för att få ta del av skogslänens krav och synpunkter.

Bland annat var deltagarna tydliga med sina krav på infrastruktursatsningar.

”Norrbotten och norra Sverige fortsätter att stärka vår roll som en viktig nationell arena för tunga företagsetableringar. Detta är såklart otroligt roligt och nu är det av största vikt att vi kan säkerställa en god infrastruktur. Det handlar om förstärkningar av järnvägen men också om utveckling av våra hamnar och våra vägar”, framhåller Fredrik Lundh Sammeli, ordförande för Socialdemokraterna i Norrbotten.

Utbildningspolitiken var ett annat centralt område under dagarna i Umeå. Till exempel lyftes förslaget om avskrivningar på studielån för personer som tar jobb i glesbefolkade delar av landet.

”För att klara kompetensförsörjningen framåt och för att hela landet ska kunna leva och växa behöver de mer glesa delarna få ökade möjligheter att attrahera arbetskraft. Avskrivning av studielån kan vara en del i ett större pussel som vi socialdemokrater vill lägga”, säger Fredrik Lundh Sammeli.

Det är förslag som inte borde tilltala bara de socialdemokratiska statsråden utan samtliga partier som står bakom Januariavtalet. Fyrpartiöverenskommelsen innehåller faktiskt mycket höga ambitioner för regionalpolitiken.

”Vår politik ska komma hela landet till del. Både landsbygd, glesbygd och större städer ska kunna utvecklas”, skriver S, C, L och MP i Januariavtalet.

Men nu gäller det att omsätta dessa goda föresatser i praktisk politik och konkreta satsningar. Som alltid är det resultaten, inte avsikterna, som kommer att räknas när det är dags att göra bokslut för mandatperioden 2018-2022.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Tre DM-guld i futsal 2007-2009 (som ledare).
Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se


Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

BLOGGAR