Minnesord Som tidigare meddelats har Jan-Olov Nordberg, Nacka, avlidit i en ålder av 82 år. Begravningen har ägt rum i kretsen av de närmaste.

Jan-Olov föddes och växte upp i Norra Gäddvik och i centrala Luleå. Då Jan-Olov var nio år flyttade familjen med systern Kerstin till Boden. Skolgången avslutades med studentexamen på helklassisk linje, och efter militärtjänstgöring och bankanställning studerade Jan-Olov vidare på seminariet i Luleå. Det var under denna tid han träffade Inger som senare blev hans hustru. Som färdig folkskollärare fick Jan-Olov arbete i Uppland, inte långt från Uppsala där Inger bedrev sina studier. Efter en tid vidareutbildade han sig i Stockholm och kunde sedan fortsätta sin lärargärning som speciallärare.

Jan-Olov och Inger bosatte sig i Valbo, Gästrikland, och där föddes deras tre döttrar. Efter tolv år flyttade familjen hem till Norrbotten och slog sig ner i Sunderbyn. Svärföräldrarnas gård i Ängesbyn låg nu på ett överkomligt avstånd och efter svärfaderns död flyttade Jan-Olov och Inger dit och övertog hemmet. Men med tre döttrar och fem barnbarn, som alla bodde i Stockholmstrakten, blev dock längtan efter barnens familjer stor, och på ålderns höst blev det en sista flytt ner till Orminge i Nacka.

I dag då många elever upplever problem i sin skolgång, hade Jan-Olov ett minst sagt viktigt yrke som speciallärare. Men så mångsidig som Jan-Olov var kunde han ha blivit nästan vad som helst. Han var mycket händig. Han byggde och snickrade, och gjorde kluriga små uppfinningar. Han tecknade och målade, förstod sig på det elektriska och kunde reparera en krånglande bil. Jan-Olov var också en friluftsmänniska som åkte Vasaloppet, lärde familjen att åka slalom, seglade och spelade golf. Intresset för sport fanns kvar på äldre dagar, då han med stor inlevelse följde olika tävlingar i tv-rutan.

Vidare var Jan-Olov en glad musikant som spelade flera instrument och sjöng i kör. Han skrev även egen musik till bandet ”Gubbröran”, samt komponerade låtar som han tillägnade sina barn och barnbarn. Han var en älskad far, morfar och svärfar. Familjeintresset gick även bakåt till äldre generationer och efter släktforskning tog Jan-Olov kontakt med okända släktingar, bland annat i USA, vilket följdes av en resa dit. Frankofil som han var, gick resorna med Inger också till Frankrike och många andra länder. Från resorna kom ibland ett vykort med någon finurlig limerick. Lusten att skriva resulterade också i ett stort antal hyllningstexter till kända melodier när vänner och bekanta skulle firas.

Jan-Olovs vänner minns honom som en humorist, historieberättare och festfixare. När vi blev bjudna på middag i det stora köket hemma i Ängesbyn blev det inte bara god mat utan också förträfflig underhållning. Så roligt vi hade med Jan-Olovs historier, sketcher och sånger. Vi är många som saknar honom.