Den som skriver en bok kan välja den enkla vägen eller den svåra vägen. Den enkla är att bygga upp en våldsam dramatik, låta ondskan flöda och se till så att den ena människan tar död på den andra. Sedan krydda anrättningen med en kärlekshistoria och gärna med beskrivningar av intima kärleksmöten.

Sedan kan man göra det svårt, som när Måns Wadensjö skriver en hel bok om hur det är att arbeta i en butik och som råkar vara en av Systembolagets. Det är en roman om en arbetsplats, om människorna som arbetar i butiken, om arbetet och om kunderna. Det är inga rån, inga kärlekshistorier, med ett blygsamt undantag, inga uppslitande maktkamper, inga, ja allt är bara som det säkert är i den genomsnittliga Systembutiken.

Det låter trist, men det märkliga är att de vardagliga händelserna i denna butik håller läsaren fast. Wadensjö förefaller så väl insatt i livet i en Systembutik. Han måste helt enkelt ha jobbat på Monopolet. Kanske är det i själva verket författaren som döljer sig bakom huvudpersonen Alice, som börjar som ”timmis” och växer in i rollen som flink uppackare och snabbt blir en kunnig guide när kunderna vill veta vad som bör drickas till en viss maträtt.

Sedan får hon lära sig allt det där andra också, hur viktigt det är att kontrollera åldern på kunderna, säga nej till den som redan fått för mycket innanför västen, reta sig på vinsnobbarna och stå ut med öppenhjärtiga angrepp kryddade med runda ord från dem som känner sig orättvist behandlade.

Den ena dagen den andra lik i denna Systembutik. När året närmar sig jul och nyår brakar helvetet löst. Det är då som en hel pall med julglögg krossas och lokal och hisschakt badar i rött och sött. Det är det närmaste en blodsutgjutelse denna berättelse bjuder på.

Och så efter årets stora rusch, när sedan luften går ur alkoholmarknaden. Då somnar butiken och dess anställda in. Den tidigare så prydliga butiken förfaller och vi får antydan om att en del av arbetslaget är på väg att upplösas.

Huvudpersonen Alice når också vändpunkten då hon funderar på en annan yrkesväg och det råkar vara när hon kör fast med den långa raden kundvagnar som hon samlat upp i grannskapet. Men där finns ju arbetskamraterna, de som betyder så mycket och allra mest Elin, hon som är duktigast.

Styrkorna i Måns Wadensjös­ arbetsplatsskildring är att den är så initierad, så övertygande om att det nog är just så här det är i en Systembutik. Sedan personteckningen och spelet mellan personerna. Där har vi Chefen, som inte behöver något namn, men är mera sammansatt än det begränsade artistnamnet antyder. Hans underordnade är människor så unika som människor är och inte schabloner.

Det är fantastiskt att läsa en arbetsplatsroman som är så fängslande.