För var gång jag ser The Magnettes så tänker jag ”hur kan ni ens ha tid för detta? Ni borde ha en fullspäckad utlandsturné på schemat". Men tur är det väl för Luleå att de inte har det för tillfället för istället bjuder The Magnettes in till ett Hamnfestivalen-disco. Och det är inte till tönt-discot i fyran som vi blir inbjudna till. Nej, här är det dom coola kidsens fest som vi får ta del av. Den där festen som alla vill gå på, för det är väl ingen som vill missa The Magnettes? Eller som de själva säger när de presenterar låten "ANX"; "Alla som inte är här borde ha FOMO". Och jag hoppas att alla som inte är på plats sitter hemma och ångrar sig.

För vilken fest de levererar. De lyckas att skapa en intim spelning som skulle kunna utspela sig i en nattklubbsmiljö där de dunkande ljusen skulle få komma till sin rätt. De förvandlar Norra hamn-scenen till en fest där överraskningarna lurar bakom varje hörn. Energin i "Killers In A Ghost Town" är otrolig och de visar på vilka snygga rösterna de har. I ”Pajala State Of Mind” känns det nästan som att jag bevittnar en Disneyfilm, ni vet i sekvensen när häxan lurar i bakgrunden och man inte kan gissa vad som kommer att hända härnäst. Pajala-anthemet blir lite extra dramatiskt med bara en elgitarr och det är enkelt men samtidigt så snyggt och dramatiskt.

"Renegades" och "Young and Wild" gör sig mig förvånad över att de fortfarande står kvar på scenen. Med den energin är de redan tillbaka i Tornedalen, den går inte att mäta. ”Här blir det inget disco för solen går inte ner” säger de men spelningen på Hamnfestivalen blir precis tvärtom. De fortsätter att visa vilka otroliga liveartister de är, inte minst med låten "Sad Girls Club" där de fullkomligt skriker ut texten. Det är lite orättvist, jag tror inte att The Magnettes har gjort en dålig spelning, alltså någonsin. De imponerar gång på gång och jag kan inte vara ensam om att vänta på deras stora genombrott. För det förtjänar de. Deras låtar om identitet, om att vara ung i Norrbotten och viktiga samhällsskildringar som är förklädda i en poppunkig förpackning behövs. De avslutar med att säga ”Vi älskar att spela i Norrbotten” och det tackar vi för, vi älskar att ha er här.