I want it all, I want it all, I want it all – and I want it now.
Den välkända Queen-låten äntrar min hjärna när jag digitalt bläddrar igenom SOM-institutets rapport för 2019, om hur den svenska allmänheten ser på olika politiska förslag.
Enligt rapporten vill svensken i gemen ha en väl utbyggd offentlig sektor, mer jämställdhet och mindre inkomstskillnader. Samtidigt röstar en majoritet på partier som uttalat arbetar mot just dessa frågor, vilket också urvalet av deltagare i undersökningen gör.
Det här går igen på andra platser än vid institutet hos Göteborgs universitet. Vi kan se att partier som inte direkt gjort sig till förkämpar för jämställdhet, ökar på bekostnad av de som faktiskt levererar effektiv politik för att minska skillnaderna mellan könen.
Bland allt fler finns de som tycker att det är rimligt att staten slänger ofantliga summor på RUT-avdrag som landar som skattelättnader i Djursholm och Täby – samtidigt som samma personer ifrågasätter varför inte poliser kan få högre lön.
Färre privata företag borde få skattemedel för att bedriva välfärd, menar svensken. Samtidigt röstar svensken på partier som – inte alls i smyg – driver på att fler vårdbolag ska in och ta friska patienter från landsting och kommuner.
Vid ett antal tillfällen har jag själv besvarat undersökningar av olika slag. I ärlighetens namn har jag inte varje gång reflekterat noggrant över de olika alternativen som getts. Emellanåt har jag faktiskt inte förstått frågan och då valt att placera mitt svarsalternativ som det mittersta – för att det då nog ger minst fel. Undersökningar är inte allt.
Men det återkommer. I fråga efter fråga, i grupp efter grupp. Personer som ena dagen säger sig vilja betala mindre i skatt, dagen därpå använder sig av en app för att prata med en privat läkare och på annandagen klagar på att kvinnosjukvården har för lite resurser ...
Ingrid Bergman hade visst ett bevingat citat: "jag begär ingenting, men jag vill ha allt". Och skillnaden mellan Ingrid Bergman och Queen riktigt strålar mot mig i all sin tydlighet. Ett samhälle där medborgarna önskar sig det bästa möjliga eller ett samhälle där medborgarna förväntar sig allt det bästa men utan att själva avstå ens litegrann?