Mats Öqvist, 57 år, Kalix. Att bli pappa var förstås en häftig upplevelse. Jag minns när vår förstfödda skulle komma ut och sköterskorna sa att jag nog borde sitta ner under kejsarsnittet. De menade att det kunde bli för mycket att ta in, men se då kontrade jag med att jag tagit ur mer än en älg, så nog vet jag hur en mage kan se ut. Magarna var tämligen lika måste jag säga, men se när det då kom ut ett barn var det verkligt mäktigt. Nog var det skillnad på en älg- och en människomage, haha!

Det har varit underbart att vara föräldraledig med Evelina, Gustav och Linus som våra tre barn heter. Men en gång fick jag lite panik. Flickan sov på övervåningen och jag hade satt på ett sånt där babylarm som, mitt i när jag stod uppe på garagetaket och fixade en grej, började larma. Så det var bara att gå ner, nej rättare sagt så sprang jag. Men då hade frun hunnit låsa ytterdörren av misstag när hon for till jobbet och där stod jag som ett fån, utelåst. Allt medan jag hörde flickan skrika högre och högre i larmet.

Jag hann bli orolig att hon skulle ta sig ur sängen och kanske falla nedför trappen från övervåningen, jag kom inte ihåg om grinden var låst eller ej. Hjärtat rusade och jag konstaterade att de enda som hade extranyckel var mina föräldrar, men de bor knappt en kilometer från oss och ingen bil hade jag hemma. Så jag sprang över till grannen och sa ”Får jag låna din motorcykel?” varpå han svarade att jag ju inte hade något kort, ”Men strunt i det, ta den!” skrek han. Så jag slängde mig på mc:n och körde järnet till föräldrarna. Det gick snabbt kan jag säga. Oj, oj, oj.

Men hem kom jag, med nyckel i handen, och barnet hade inte slagit ihjäl sig. Vilken lättnad!