Livet är. Så skulle jag kunna sammanfatta Suzanne Brøggers romanbiografi där hon minns sitt liv genom de tre berättelser som skildrar en sida av hennes liv, ”Crème fraîche”, ”Ja” och ”Transparence”. Hon berättar om sitt långa förhållande med en dansk kvinnoläkare som bor i Sverige och hur detta påverkar henne. Inte alls vore den korta sammanfattningen. Helt och hållet den långa.

Boken börjar med att hon är i Israel och försöker hitta en person som vill sälja en ortodox pälshatt till henne. Ni vet en hatt som vi ser på ortodoxa mäns huvuden. Att få vara man som i människa och man är en av de viktiga önskningar som Suzanne Brøgger upprepar i alla sina självbiografiska böcker. Hon kämpar för att få leva samma liv som männen hon möter. Hon slåss för att få vara lika fri och obunden. Men så möter hon begäret. Behovet av att vara allt för den man som hon tror ska uppfylla hela livet.

Är lusten till och besattheten av en man hennes skydd mot att dö uttråkad? Är varje mening som är fylld av hennes hågkomster av den erotiska utlevelse som hon gång på gång skildrar en förklaring till varför hon överlevde sin uppväxt? När hon skrev ”Crème fraîche” var hon ung och uppfylld av sin kvinnoläkare. I ”Koral” får vi aldrig veta något om hur hon lyckades med att skriva denna bok som öppnade ögonen på hela Danmark. Istället väljer hon att berätta om och om igen om sin besatthet av läkaren. Här är texten urtråkig. Men efter nästan hundra sidor kommer författaren igen. Hon skildrar sina föräldrars liv med stor ömhet. Deras tillkortakommanden som föräldrar och hur hon både är en del av familjen och inte.

Månader blir år och förhållandet med hennes kvinnoläkare håller på att utvecklas från det knapplösa knullet till en sorts vardag. Han bjuder med henne på sin segelbåt och de seglar mellan hamnarna på den svenska västkusten. Här är livet med trånga hamnar, svenska grannar och sega seglatser så urtråkigt att hon rymmer från begäret och allt som är svenskt. Föraktet för hur svenskar lever och hur Sverige är som samhälle i hennes ögon gör att hon inte står ut. På västkusten är det dödstråkigt. Och till slut är även förhållandet med den ”försvenskade läkaren” tömt på erotik och längtan. Hans karriärdrömmar och ovilja att bli en del av hennes liv får allt att rinna ut i sanden.