Under Forum Jämställdhet i Luleå i början av februari höll Carina Sammeli, tidigare ordförande för barn- och utbildningsnämnden i kommunen, ett föredrag som ruskade om många konferensdeltagare.

Det handlade om den utsatta tillvaron som lokalpolitiker.

Sammeli vittnade om sina upplevelser under den förra mandatperiodens upphetsade diskussion om ”Framtidens skola”.

”Det fanns dagar när jag inte kunde öppna sociala medier eller tidningarnas insändarsidor”, berättade hon.

Hon upplevde aldrig direkta hot men massor av hat, hån och förakt. I sitt anförande gav hon flera exempel på grova tillmälen som kastades efter henne: ”Idiot ... Jävla kärring ... Carina Sammeli är det sämsta som hänt Luleå... Hur kan hon få ha barn?”

Efter en mandatperiod bestämde hon sig för att lämna uppdraget. 

Hennes berättelse är tyvärr inte unik. Både Helena Öhlund och Kristina Zakrisson (som lämnade kommunalrådsstolarna i Älvsbyn respektive Kiruna efter valet 2018) har också berättat om hur dreven i sociala medier gjorde deras uppdrag outhärdliga. 

Nu har hatet och hånen skördat ännu ett offer. Niklas Nordström, Norrbottens just nu mest lyskraftiga politiker, lämnar posten som kommunalråd i Luleå. 

Precis som Sammeli, Öhlund och Zakrisson har han ständigt fått höra att han är det sämsta som finns av de högljudda kritikerna i Facebook-flödet – och till sist finns det (precis som i de tidigare fallen) en personlig gräns som passeras, när du inte orkar längre och bara vill kliva undan. Spottar man tillräckligt länge på en sten så blir den blöt. 

Det är emellertid en fruktansvärt olycklig utveckling för politiken och demokratin.

I ett pressmeddelande konstaterar Anders Öberg, ordförande för Socialdemokraterna i Luleå, att Nordströms avgång är en stor förlust för regionen och jag kan bara instämma.

Nordström är en politiker som synliggjort Luleå och Norrbotten i hela Sverige. Genom sina nätverk i politik, näringsliv och andra sammanhang har han gjort stor nytta.

Polarforskningssekretariatet har lokaliserats till Luleå. Tunga projekt som igångsättandet av Norbotniabanan, förstärkningen av Malmbanan samt investeringen i Malmporten finns med i Trafikverkets framtidsplan. Skatten för datahallar har sänkts till samma nivåer som för annan energiintensiv industri, vilket var en grund för att Facebook tog beslutet om att bygga ut verksamheten i Luleå.

Till detta ska läggas omläggningen av bygg- och bostadspolitiken som i hög grad bär Nordströms prägel. 

Resultaten är tydliga. Nya aktörer har tagit plats och byggandet har fått fart.

Under den senaste femårsperioden, 2015-2019, har det byggts i snitt nästan 400 bostäder per år i Luleå vilket totalt sett är ungefär dubbelt så många som under perioderna 2005-2009 respektive 2010-2014.

Därför är det trist och sorgligt att Luleå och Norrbotten nu tappar den politiska kraft som Niklas Nordström varit. Utan tvekan har han gjort skillnad.

Värst av allt är dock konsekvenserna för politiken och demokratin. Varför ska duktiga och engagerade människor utsätta sig för spott och spe som politiker när det går att ha en lugnare tillvaro och mindre utsatta positioner? 

Det är inte konstigt att många tvekar inför att engagera sig och att många hoppar av. Men det är allvarligt för vårt demokratiska system.

Grunden för folkstyret är ju att det finns folk som åtar sig uppdragen i kommunstyrelser, socialnämnder, sjukvårdspolitik och andra sammanhang. Vi behöver dem som gnetar med budgetar, detaljplaner, regel­förändringar och andra politiska överväganden.

Jag har skrivit det förr och säger det igen: Om färre engagerar sig – eller de enda som orkar med uppdragen är okänsliga individer med pansarhud – så försvagas demokratin.

Det finns inga enkla lösningar för att vända utvecklingen. Men det svenska samhället måste ta problemet på största allvar.

Det måste finnas lagar som ger kännbara straff för hot och våld mot förtroendevalda. Polis och säkerhetspolis måste ha verktyg och resurser.

Men det finns framför allt ett ansvar för alla att bete sig som folk i sociala medier och andra sammanhang. Det ska diskuteras och debatteras men låt oss slippa hat, hån och politikerförakt.

I annat fall kommer Niklas Nordström att vara långtifrån den siste som tröttnar och lämnar politiken.