De känner inte varandra – än. Ruth Vega Fernandez, som ska göra Lila, den fantastiska väninnan, är influgen från Paris. De har just tagit affischbilder och knappt hunnit hälsa på regissören Maria Sid.

– Men jag har läst alla böckerna, säger Maja Rung som fascineras av maktkampen mellan de två tjejkompisarna, och av hur den blivande författaren Lenù så ofta söker Lilas gunst.

Ruth Vega Fernandez i sin tur hade fått höra av sina vänner att hon liknar Lila. När hon blev tillfrågad att göra rollen på Kulturhuset Stadsteatern hade hon just börjat läsa böckerna. Hon läste lite till och tackade ja.

Artikelbild

| Ruth Vega Fernandez och Maja Rung ska ska spela Lina och Elena när Kulturhuset Stadsteatern dramatiserar Elena Ferrantes ”Min fantastiska väninnan”.

– Det handlar om kvinnliga karaktärer, det handlar om deras resa, deras kamp. Vi är inte någons sekreterare, någons fru, det handlar om kvinnor som får vara komplexa, det är väldigt sällsynt och stort. Mer sådant på teaterscenen tänker jag!

Dramatiseringen är gjord av brittiska April De Angelis som kokade ner de fyra böckerna till en fem timmar lång uppsättning som spelats med stor framgång, och enligt kritikerna med en bibehållen Ferrante-nerv, på Rose Theatre i London. På Kulturhuset Stadsteatern blir ”Min fantastiska väninna” en tre och en halv timme lång uppsättning med nästan 50 roller.

– Den som fastnar i första bokens många karaktärer kan komma hit och titta i stället, det är lättare när de blir kroppar, säger Maja Rung.

Just nu gör hon huvudrollen som Snövit i Staffan Valdemar Holms vuxensaga på Kulturhuset Stadsteatern. Ruth Vega Fernandez, i Sverige mest känd för sina filmroller, har spelat på franska i en belgisk uppsättning av Bergmans ”Scener ur ett äktenskap”.

Snart ska de börja jobba med en scen från första boken. Den begåvade och djärva skomakardottern Lila har tvingats sluta skolan på grund av arbetarklass, patriarkat och en våldsam 1950-talspappa. När hon envisas kastar han ut henne genom fönstret. Hennes väninna och konkurrent, vaktmästardottern Lenù, får fortsätta studera och är allmänt duktig när Lila frestar henne att skolka för att de tillsammans ska se havet.

Medelhavskusten ligger runt hörnet, men tillhör medelklassen och absolut inte två flickor från Neapels maffiakontrollerade arbetarkvarter.

Ruth Vega Fernandez omfamnar berättelsens klassperspektiv som hon också känner igen sig i efter sin egen uppväxt i södra Spanien.

– I de hårda kvarteren kunde ingen simma. Simma var något man lärde sig när man hade semester och där hade ingen semester. Man hängde inte vid stranden, säger hon, tagen av Ferrantes skildring av hur omöjlig en klassresa kan vara även för två begåvade, starka och hårt kämpande arbetarklasskvinnor från Neapel.

– På det sättet är Ferrantes böcker väldigt politiska, det blir så uppenbart att alla inte kan uppnå allt man vill, säger Ruth Vega Fernandez.

Lilas djärvhet förklarar hon med hennes utsatthet. Lila krigar mot sig själv, sin omgivning och sitt öde. Hon slåss för sitt liv.

– Jag känner att jag förstår henne ganska väl, jag tror att hon är väldigt viljestark men också väldigt rädd, det tror jag att alla personer i de här böckerna är. Det är så mycket som står på spel hela tiden. Men hennes sätt att tampas med rädsla är genom att utmana och våga. Oftast är det killar som skildras på det sättet.

”Min fantastiska väninna” får Skandinavienpremiär på Årsta Folket hus i Stockholm 1 mars. (TT)

Erika Josefsson