NY BOK

Saara Turunen

Sidopersonen

Översättning: Malin Kivelä

Wahlström & Widstrand

 

Nu är författarnamnet större än titeln på omslaget och det är inte att undra på för hennes debutroman fick många betydande priser. Till det förstorade namnet bidrar också att Turunen är en av de just nu mest framstående finska dramatikerna, spelad också ute i världen, men tyvärr inte i Sverige.

Det roliga med hennes nya roman är att den handlar om den första, om hur det var att debutera. Hon beskriver den stora dagen när hon hämtar bokpaketet och cyklar hem och febrig ser sin bok. Den handlar om hennes motsägelsefulla förhållande till hemlandet.

För alla författare är debuten en stor dag, men de stora dagarna blir inte många för bokens huvudperson. Den ansedda finska dagstidningens recensent sågar boken jäms med fotknölarna.  En av de allra tråkigaste berättelser en debutant kan ta till, att skriva om ”hur jag blev jag”, skriver recensenten. Den unga debutanten blir golvad, men också ilsken. Hon ser recensionen som ett typiskt uttryck för en manlig syn på kvinnor. Recensenten skulle inte ha ogillat om det var en man som skrivit ”hur jag blev jag”.

Hon känner sig redan som en sidoperson och recensionen förstärker den känslan. Inte etablerad i det vanliga livet, har inte man och barn, bor i en spartanskt möblerad lägenhet med i stort sett en madrass och en växt. Hon har en cykel, men cykelkedjan envisas med att ständigt hoppa av.

Så kommer vändpunkten. Kritikern som sågat henne ringer en dag och meddelar att hon fått tidningens debutantpris. Hon tror först att det är ett skämt, men det är allvar. Nu bjuds hon in till alla fina litterära sammankomster, får träffa stora författare och hamnar i tv-soffor. Författarlivet ser ut att leka, men så är det inte. Uppmärksamheten kring boken ger inte livet det innehåll hon drömt om. Hon måste söka meningen med livet på annat håll. Det blir att skriva en bok om skrivandet och om hur hon förlorade sig själv. Det blir denna roman, ”Sidopersonen”.

Saara Turunen ger en fin skildring av författandets villkor och framför allt villkoren för en ung, kvinnlig författare, hur hon känner sig utanför, inte blir tagen på allvar. Hon vill uttrycka åsikter, men vågar ibland inte. Hon betraktas ju bara som en flicksnärta. Turunen är feminist och det ger hennes andra roman ett driv. Litteraturens patriarkat får huka sig när Turunen diktar på verklighetens grund.