KRÖNIKA Sven-Erik Bucht har förberett fika. Hemma på gården i Karungi bjuder han på kaffe och det godaste brödet, det som han köper på andra sidan landsgränsen i Torneå.

Samtalet kommer att handla en hel del om just detta – varifrån får vi vårt käk?

Bucht var landsbygdsminister 2014-2018. På frågan vad hans viktigaste insatser under den tiden var, svarar han ivrigt:

"Landsbygdspropositionen och livsmedelsstrategin, som båda klubbades av riksdagen. Det är första gången någonsin som riksdagen beslutat om en sammanhållen landsbygdspolitik. En regering kan bytas ut, och då hamnar deras strategier i arkiven. Ett riksdagsbeslut däremot, det behöver man verkställa ändå."

Livsmedelsstrategin klubbades 20 juni 2017. Den står på tre ben – regler, konsumenter och forskning.

Nya regler och skatter ska förbättra för företagen, så att det blir mer lönsamt och enklare att producera livsmedel i Sverige. Konsumenter ska få bättre förutsättningar att köpa svenskproducerat och ekologiskt. Forskning och nya innovationer ska bidra till hållbarhet och ökad produktivitet. Ambitionen är att livsmedelproduktionen ska ge fler jobb och hållbar tillväxt.

"Befolkningen kommer ju inte minska, tvärtom. År 2029 kommer vi vara elva miljoner människor i Sverige. De kommer äta mer mat, inte mindre. Den maten kan produceras i Sverige", säger Sven-Erik Bucht.

Insikten kommer i rättan tid. I takt med den globala uppvärmningen lär matbrist snart bli ett problem i hela världen. Därför är det är en bra idé att öka den svenska livsmedelsproduktionen. Men vi kommer behöva långt mer ambitiösa strategier i framtiden.

En nyckel är att väva ihop landsbygdspolitiken, klimatpolitiken och den civila försvarspolitiken.

Sveriges livsmedelsberedskap avvecklades på 90-talet och vi står illa rustade för en krigs- eller krissituation. Det konstateras i rapporten ”Livsmedelsproduktion ur ett beredskapsperspektiv” från Sveriges Lantbruksuniversitet.

En av de mest sårbara delarna i svensk livsmedelsproduktion är importen av insatsmedel som gödsel och bränsle. Om detta slås ut i en kris blir produktionen svår att upprätthålla.

Dessutom behöver vi ställa om till helt fossilfri produktion om vi ska nå klimatmålen, lyfter rapporten.

Två flugor i en smäll vore därför att bli regionalt självförsörjande på insatsmedel genom att själva tillverka allt biobränsle och gödsel som behövs för jordbruket.

I köket hemma i Karungi bjuder Sven-Erik Bucht på salami som pålägg till mackan, den är god men vore värd att offra.

Nästa livsmedelsstrategi bör innebära en minskad animalisk produktion till förmån för en vegetabilisk – då skulle vi utvinna större avkastning av investeringarna. Istället för att producera foder till kor kan vi människor utfordras av samma åkermarker.

För att klara omställningen till en mer självförsörjande, hållbar och krisberedd livsmedelsproduktion kommer landsbygden bli nyckeln för allas vår överlevnad. Som Bucht konstaterade under fikastunden:

"Landsbygden behövs. Inte minst städerna behöver landsbygden, du producerar ju inte maten i Stockholm. Vi måste alla förstå det här, för att landet inte slitas isär mellan stad och land. Vi behöver varandra."

På gården visar Bucht stolt upp sin tomatodling. Kanske är den en symbol för framtiden. Import är inte bara en internationell fråga, utan också en regional.

Norrbotten importerar en stor del av de livsmedel som konsumeras i länet och skulle kunna öka självförsörjningen markant.

Istället för att importera tomaterna från Skåne eller någon annan avlägsen avkrok, så går de lika bra att odla i ett växthus i Karungi.