DANS

Art of Spectra

Tension

Artikelbild

| Alexander Evans har sett Art of spectras föreställning "Tension" i Acusticum, Piteå.

Acusticum, Piteå 

Söndag 9 februari

 

I byggnaden intill, på musikhögskolan där jag själv studerar, har jag under föregående termin tagit en introduktionskurs i dans. Jag lärde mig mycket, men näppeligen tillräckligt för att kunna synkronisera mina kroppsdelar i en koreografi till rytmen av musik. Otänkbart för mig vore därför att inte ha någon rytm i musiken att förhålla sig till överhuvudtaget, vilket är en av anledningarna till att dansföreställningen "’Tensio"n’ är en upplevelse som är många världar bortom min oansenliga insikt i denna konstform. Man skulle kunna tänka sig att denna barriär potentiellt skulle kunna undertrycka upplevelsens värde för mig, men så är inte fallet. Peter Svenzon är känd för sin förmåga att ge danskonsten ytterligare dimensioner, där den berättar och underhåller med sitt filmatiska uttryck. " ’Tensi"n’ överträffar han sitt eget rykte.

Minst lika imponerande är dansarnas akrobatiska samspel som många gånger driver dem till att kollidera med varandra på ett sätt som ser närmast farligt ut. Den fysiskt påfrestande prestationen som koreografin utsätter dem för får dem att flåsa tungt och den övermänskliga karaktäristiken som deras uppträdande framhäver bryts ned när den ambienta, rytmlösa musiken ebbar ut emellanåt. Kontrasterna i rörelsemönsterna är starka och dansarna byter av med varandra med att röra sig i slow motion för att sedan explodera i capoeira - och breakdanceinspirerade virvlingar. Allteftersom bryts dansen ned till rent skådespeleri och medlemmarna ses bland annat ligga i fosterställning på golvet, få psykotiska episoder och ibland till och med trakassera varandra och antasta sina motspelare.

Ytterligare kontraster tar form i undertonerna i verket, där det tunga allvaret i dess teman som innefattar mental ohälsa och samhällets påfrestningar får humoristiska inslag i små doser. Ett exempel är när ett ljudklipp spelas upp där en telefonsvarare till ett mentalsjukhus ger sarkastiska instruktioner i hur man navigerar i menyn beroende på vilket syndrom den som ringer har. Den kalla ljussättningen och de retro-industriella animationerna bidrar i stället med en kontinuitet som är välbehövd och som skapar en dystopisk atmosfär.

"Tension" har ett viktigt budskap att förmedla för dem som låter sig slukas av dess livfulla men ändå sterilt inhumana värld – samhället har ett ansvar att ta hand om de som insjuknat som konsekvens av dess tuffa villkor.