GÄSTKRÖNIKA År 1974 infördes en allmän tandvårdsförsäkring i vårt land. Sedan dess har den generella tandhälsan förbättrats. Men då liksom nu kan vi se tydliga klasskillnader.

Detta blev uppenbart för oss som, för några år sedan på uppdrag av LOs välfärdsutredning, arbetade med rapporten ”Klassamhällets dolda leende”

Höginkomsttagare har bättre tandhälsa än låginkomsttagare och sambandet ökar med stigande ålder. Dessutom förs klassmönstret vidare till barnen. Karies är 1,5 till 2 gånger vanligare bland barn och unga till föräldrar som själva har dålig tandhälsa.

Artikelbild

| LO:s välfärdsutredare Kjell Rautio skriver regelbundet på sidan 2 i NSD.

Ett viktigt skäl till att klasskillnaderna i tandhälsa består, och i vissa fall på senare tid till och med fördjupats, är att många drar sig för att uppsöka tandvården av rädsla för de kostnader som detta kan leda till.

Idag står patienterna för 61 procent av finansieringen av tandvården och det offentliga för 39 procent. Högkostnadsskyddet träder inte in förrän kostnaderna överstigit 3000 kronor.

Att sänka den ekonomiska tröskeln in till tandvården är nödvändigt om vi ska få en mer jämlik tandhälsa.

Det borde egentligen inte vara dyrare att besöka tandvården än sjukvården. Tänderna är ju en del av kroppen och påverkar vårt allmänna hälsotillstånd.

Men frågan är inte helt okomplicerad. Tandvården är sedan 1999 i långa stycken avreglerad. Då avskaffades etableringskontrollen och det blev upp till respektive vårdgivare att bestämma priset.

Det gör att en ökad offentlig subventionsgrad riskerar att rinna iväg i ökade vinstmarginaler eller bonussystem.

Ska det offentliga stödet träffa dem som behöver det mest krävs en effektivare reglering och kontroll av tandvårdsmarknaden.

Dessutom kommer det av allt att döma att kosta en hel del att jämställa tandvård med sjukvård. Enligt de beräkningar vi gjorde i LOs välfärdsutredning för några år sedan handlar det om åtminstone 20 miljarder kr/år.

Det finns alltså en rad starka skäl att seriöst analysera frågan för att ta fram en långsiktigt hållbar strategi.

Därför gör regeringen helt rätt när den nu, samtidigt som den förbättrat tandvårdsstödet, tillsätter en utredning med uppgift att skapa en mer jämlik tandhälsa.

I sitt förstamaj-tal för 12 år sedan sade Göran Persson att nästa stora reformområde är att skapa en solidarisk tandvårdsförsäkring som är till för alla. Det är dags att gå från ord till handling.

Ingen ska behöva dölja sitt leende för att hen inte haft råd att besöka tandvården!