De tre svenska partiledare som åkte på bjudresa till ett flådigt kändiskalas i Israel lyckades åtminstone inte göra det obemärkt. 

När minsta antydan till korruption väl visar sig i Sverige, blir vi så förvånade att det hamnar på kvällstidningarnas löpsedlar. Ett sundhetstecken.

Värre är det i resten av Europa. Den nya EU-kommissionen ser ut att bli proppfull av politiker involverade i pågående korruptionsutredningar. Men det är inget konstigt med det, enligt Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. 

Alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats, påpekade hon inför journalister på presskonferensen där kommissionärerna presenterades.

Under samma presskonferens satt Frankrikes föreslagna kommissionär Sylvie Goulard i förhör på en polisstation strax utanför Paris. Goulard och flera andra franska Europaparlamentariker misstänks ha använt pengar avsedda till assistenter i Europaparlamentet till att anställa partiarbetare i hemlandet. 

När anklagelserna dök upp 2017 avgick Goulard från posten som försvarsminister. Sedan dess ska hon frivilligt ha betalat tillbaka över 450.000 kronor till Europaparlamentet, enligt nyhetssajten Politico.

Polens kommissionärskandidat Janusz Wojciechowski utreds av EU:s antikorruptionsmyndighet. Anklagelserna mot Wojciechowski rör felaktigt använda reseersättningar under hans tid som Europaparlamentariker. Wojciechowski skriver på Twitter att han redan betalat tillbaka drygt 117 000 kronor till parlamentet på eget initiativ.

Även den belgiska föreslagna kommissionären Didier Reynders utreds för korruption och pengatvätt. Rumäniens Rovana Plumb, som föreslås bli transportkommissionär, blev 2017 anklagad för att ha hjälpt sin partiledare att köpa en ö på ett olagligt sätt.

Kommissionens ordförande Ursula von der Leyens eget tyska försvarsdepartement har också anklagats för att vara korrupt. 

Under von der Leyens tid som försvarsminister lade hon över en miljard kronor om året på externa konsulttjänster. Departementet utreds fortfarande för att ha brutit mot upphandlingsregler för kontrakt värda miljontals euro.

Varför skickar Frankrike, Belgien, Polen och Rumänien kandidater till Bryssel som alla misstänks för korruption? Varför ville Tyskland se sin kanske svagaste minister ta över EU:s viktigaste jobb?

Svaret är nog att många länder i Europa gärna använder EU-posterna som en del i sina inrikespolitiska pussel. En politiker man gärna blir av på hemmaplan, kan få en ny chans i EU. 

För en korruptionsanklagad före detta minister kan ett toppjobb Bryssel bli en trevlig botgöring.

Att medlemsländerna nominerar korruptionsanklagade politiker till EU, är inte EU:s fel. Däremot riskerar det att undergräva unionens trovärdighet. Får den nya kommissionen tillträda som den ser ut nu, kommer den gå till historien som den där var femte kommissionär satt i polisförhör.

Det är inte för sent att ändra på den saken. Kommissionens ordförande är vald, men de 26 kommissionärerna har inte tillträtt ännu. De måste godkännas av Europaparlamentet den 23 oktober.

Snart börjar parlamentets utfrågningar av kandidaterna. Är våra direktvalda representanter inte nöjda, kan de kräva nya kommissionärer eller att ansvarsområden flyttas om. Framför allt har de chansen att se till att EU:s politiker inte bara är förpassade rester av inrikespolitiska maktspel.