NY BOK

Anders Brodin

Smartast bland mesar 

Artikelbild

Natur & Kultur 

 

Anders Brodin, professor i biologi, anger i sin bok "Smartast bland mesar", att det nog var Olof Rudbeck den yngre som först kallade arten tallhoxe, "där hoxe förmodligen betydde fika efter, vilja ha, glufsa i sig".

Brodin berättar lärt och brett om fågeln, tar ofta en flygtur in i andra ämnen och blir stundom kåserande när han följer talgoxen i spåren. 

Brodin räds inte heller att lyfta in mer personligt gods om talgoxar och andra flygfän. Ibland flaxar han i väg åt annat håll och berättar till exempel om svartsnäppan där honan helt sonika lämnar bo och nyfödda barn i makens vård och reser söderut, till värmen.

Vi får därtill veta en hel del om forskning på djur, om etologi och om en del berömda vetenskapsmän.  

En papegoja som Brodin sammanlevde med tyckte bra om män men nöp kvinnor i örat. Brodin närmar sig då och då essän när han på det sättet lägger ut lite oväntade spår, funderar över egna erfarenheter och tar upp andra trådar. Det finns därutöver många partier som redogör för vetenskapliga metoder och forskarrön som gäller talgoxar, och då blir framställningen mer tungfotad och prudentlig. 

Materialet är indelat i tio kapitel, flera med kapitelrubriker som kunde syfta på mänskligt beteende, som "Problemlösning", "Inlevelse och personlighet" och "Mulliga mansgrisar och toffelhjältar". 

Talgoxar är födgenier och pickar fram bikupornas vaktposter och slukar dem. De kan även ge sig på mindre fåglar och hacka i sig deras fettrika hjärnor. 

Ja, talgoxar är verkligen smarta, i ett par avseenden lika klipska som apor och papegojor, förklarar Brodin. Han berättar bland annat om en talgoxe som hoppade upp på en smörgås, vek undan osten, höll den åt sidan med en klo och åt upp smöret.

Brodin refererar alltså åtskilligt om vetenskapliga metoder och forskning på talgoxar. Men de är inlåsta och far och flyger inte och det är nog skälet till att de texterna tappar lite fart. Roligare då att läsa om vad fåglarna har för sig när de är fria. 

Som sidorna om Len Howard, den engelska dam som förvandlade sitt hem till en sorts pensionat för fåglar. De väckte henne varje morgon, följde henne när hon gick bygatan fram och kunde tolka hennes tonfall. 

Howard upptäckte individuella drag hos dem och levde med fåglarna på ungefär samma sätt som doktor Doolittle, den berömde djurdoktorn i sagoboken, och gjorde spännande iakttagelser om deras natur.