Krismedvetandet i Sverige bedöms vara alltför lågt. I ett försök att få medborgare att förstå allvaret togs initiativet till krisberedskapsveckan för två år sedan.
Budskapet är enkelt. Vid en krissituation som större strömavbrott eller skogsbränder är det inte säkert att samhället kan garantera hjälp till samtliga medborgare.
Tidigare gällde Försvarsdepartementets 72-timmarsregeln. I dag har kravet höjts. Samhället förväntar att vi ska vara förberedda på att klara oss på egen hand i minst en vecka.
– Det här är snudd på min hjärtefråga. Det händer att vårt krismedvetande kommer på tal under familjemiddagar med vänner. Som regel skrattar folk åt mina farhågor. Det tar det inte på allvar, utan säger att något sådant där kommer aldrig att hända. Jag hoppas det, men är inte lika säker, säger Markus Krans.
Ordet preppers härstammar från engelskans prepare som betyder att förebereda. Det är en term som användes när rörelsen survivalism växte fram på 1970-talet.
Markus Krans vill inte förknippas med preppers-vågen och anser att snacket om att förbereda sig inför en eventuell "zoombie-attack" kastar löjets skimmer över något som egentligen är en högst allvarlig samhällsfråga.
– När jag hör begreppet preppers tänker jag på amerikaner som bygger en bunker och samlar på vapen i väntan på ett kärnvapenkrig. Visst, ett krig kan hända även i Sverige, men jag är mer orolig för andra saker. De största farorna, som jag ser det, är att det uppstår problem i vattenförsörjningen, ett omfattande avbrott för el och fjärrvärme eller att extremväder slår ut alla transporter till Norrbotten.
För två år sedan började han fundera över vad en familj på tre personer behöver. I källaren finns två plastbackar med matvaror som exempelvis konserver, soppor, torrmjölk, kex, batterier och godis. På golvet står tre 25 liters dunkar med vatten.
– Vattnet är särskilt viktigt i en krissituation. Hur många i Luleå vet var närmaste kallkälla finns? Dessutom kommer det bli avgörande att ha tillgång till en stor plastdunk så att du kan ta hem vatten. Jag brukar byta ut vattnet var sjätte månad för att det ska hålla sig fräscht, berättar Markus Krans.
Han är utbildad sjukvårdare och har satt ihop en mindre hemmaapotek med bland annat värktabletter, vätskeersättning, förband, kylomslag och plåster.
I en påse förvarar han en mindre mängd kontanter. Bland hemmets övriga resurser återfinns trangiakök, varma sovsäckar och en husvagn utrustad med gasolspis och solceller på taket.
– Dagens högteknologiska samhälle är otroligt sårbart. Det räcker med ett strömavbrott för att vi ska hamna i problem. I ett sådant läge, tror jag, att samhället måste fokusera sina resurser på de som är sjuka eller personer i omsorgsboende. Vi andra får klara oss så gott det går. En del människor tycker nog att jag är extrem i mina förberedelser, men jag håller inte med. Jag tycker snarare att det här är frågor som alla borde fundera över och hitta en nivå som passar dem, säger Markus Krans.
Rickard Asplund är säkerhetschef vid Luleå kommun. Han anser att staten brustit i att kommunicera ut kraven på allmänheten, men att informationen har förbättrats under de senaste åren.
– Det är en nationell fråga att informera medborgarna om vad som förväntas av dem. Speciellt viktigt är det att inrikta sig mot de unga.
Hur många tror du skulle klara sig i Luleå utan samhällets stöd?
– Det är en svår fråga att svara på. Antagligen för få. Det är det enda jag kan säga.
Matförråd
Här är Civilförsvarsförbundets förslag vad som behövs för en person under en vecka:
Kött- och fiskkonserver, 1000 g
Grönsakskonserver, 2000 g
Ris eller pasta, 500 g
Potatismospulver, 500 g
Torkade bönor och linser (kan även groddas), 500 g
Gryn, flingor, (vetemjöl), 500 g
Hårt bröd, skorpor och kex, 1000 g
Smör, margarin, 500 g
Soppor (pulver/burk), 500 g
Torrmjölk, 500 g
Saft eller juice, cirka 3 liter färdig.
Källa: Civilförsvarsförbundet.
