Zabiba Temam, 24 år, från Etiopien tycker det känns bra att få möta publiken efter sex veckors repetitioner.

– Jag är intresserad av att dansa, säger hon.

Saleh Omar, 22 år, från Jemen instämmer:

Artikelbild

| De medverkande i “Morgondagens vittnen” som Dansinitiativet sätter upp tillsammans med LAVA Dansproduktion får efter sex veckors repetitioner äntligen möta sin publik.

– Det är jätteroligt. Det är första gången jag dansar. Första veckan skrattade jag bara. Sedan förklarade Benno vad jag måste göra och vad dans betyder, så att jag förstod.

Premiären hos nyinvigda Dansinitiativet i Luleå i helgen blev succé. Nu fortsätter turnén och på torsdagen ska de möta publiken på en skolföreställning hemma i Boden innan de fortsätter till Haparanda, Pajala och Övertorneå.

De medverkande är en blandning av professionella dansare, äldre som kom som krigsbarn från Finland när de var små och nyanlända asylsökande med färska erfarenheter av krig och flykt.

Abdulkarim Ataya, 24 år, från Syrien, har heller aldrig provat dans tidigare.

Artikelbild

Zabiba Temam, 24 år, från Etiopien, tycker att det är givande på flera sätt att vara med i dansföreställningen. För henne och flera av det andra är det något helt nytt att dansa.

– I början visste vi inte vad vi skulle göra här. Men det var roligt. Det är viktigt att förklara vad som har hänt med oss. Många i publiken är ungdomar och de vill inte prata om politik, men alla gillar att se på dans.

Det kan också vara lättare att uttrycka sig med dans, konstaterar han.

– Jag har varit ett år i Sverige och det kan vara svårt att prata om svåra saker på ett nytt språk. Det är lättare och roligare med dans. Och så har vi fått en ny stor familj också, säger han leende och tittar på de andra.

Föreställningen bygger på de medverkandes egna upplevelser, exempelvis av att vara med om bombanfall eller att sitta i en överfull gummibåt.

Själv flydde han från Syrien två år efter att kriget hade startat. Sex gånger försökte han ta sig över Medelhavet utan att lyckas men till slut tog han sig fram landvägen.

– Det tog lång tid och det var mycket svårt från oss.

Han har inte träffat sin mamma på sex år och flera av hans vänner har dött eller blivit fängslade.

Koreografen Benno Voorham är imponerad av deltagarna.

– De har upplevt så mycket i sina unga liv och bär på både trauma och sorg, men ändå är de så otroligt starka och försöker ta sig vidare i livet.

Att jobba med nybörjare på dans fungerar i och med att föreställningen är baserad på improvisation och att rörelsematerialet är skapat för att passa deltagarna och delvis också kommer från deltagarna själva.

– Det är inte som traditionella danslektioner då man lär ut steg. Men jag har sett en enorm utveckling hos alla under de sex veckor vi har jobbat.