LEDARE Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) sken som en sol när han presenterade innehållet i statsbudgeten under en pressträff på Luleå Airport 7 september 2017 – ett år före valet.

Han hade goda skäl för det. Bucht hade varit framgångsrik i budgetmanglingarna med finansminister Magdalena Andersson.

Totalt avsattes 1,2 miljarder kr för regeringens ”Hela Sverige”-satsning. Regional- och landsbygdspolitiken fick ett rejält lyft.

En viktig del av paketet var en satsning på att skapa gröna jobb för nyanlända och långtidsarbetslösa – till exempel upprustning av vandringsleder, restaurera rastplatser, skötsel av naturreservat och slyröjning vid vägar/järnvägar.

360 miljoner kronor öronmärktes för ändamålet. Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket, SGU och Transportstyrelsen engagerades.

Satsningen har snabbt gett goda resultat. Den har i alla stycken varit smart politik.

Människor, som av olika skäl har det tufft på arbetsmarknaden, har fått meningsfull sysselsättning och möjlighet att göra nytta. Det omtalade utanförskapet har minskat.

Samtidigt har hela det svenska samhället haft glädje av att det funnits människor som arbetat med att snygga till i skogar, längs stränder och i friluftsområden.

Enbart hos Skogsstyrelsen har omkring 1500 personer plus visstids- och deltidsanställda fått sysselsättning under 2018.

Siktet var inställt på att ungefär 5000 personer skulle kunna få den här typen av naturnära jobb inom ett par år.

Nu skrotas dock denna fina satsning som ett direkt resultat av KD- och M-budgeten, som röstades fram i riksdagen häromveckan med stöd från Sverigedemokraterna. Anslaget dras in vid årsskiftet.

Det är osmart och direkt ansvarslös politik.

Som jag påpekat många gånger på denna ledarsida finns en stor grupp människor som har svårigheter att hävda sig på arbetsmarknaden, oavsett om det råder låg- eller högkonjunktur.

Nästan 90 000 personer har befunnit sig i den så kallade obalansen under lång tid, enligt en rapport som tidigare LO-utredaren Jan Edling tagit fram på uppdrag av Verdandi.

Det har dessutom visat sig att satsningar på yrkes- och arbetsmarknadsutbildningar inte är en lösning för denna utsatta grupp.

De flesta av dem har gått alla sorters skolor och kurser men ändå inte lyckats bli anställningsbara.

Därför behövs olika former av subventionerade anställningar (gröna jobb, extratjänster, beredskapsarbeten och liknande) för att dessa människor överhuvudtaget ska komma in i arbetslivet.

Nu monterar M, KD och SD emellertid ned den typen av insatser.

Det är ett slag mot de som redan har det svårt på arbetsmarknaden.