Mest utsatt blev Staffan Eriksson från Norrbottens Sjukvårdparti.

Han gick inte med på att hans parti gått till val på budskapet att ta bort 90 miljoner kronor från kultur och regional utveckling.

– Vad vi har sagt är att vi ska se över hur det ser ut. Om vi verkligen ”får pang för pengarna”, sa han och menade:

– Kulturen har historisk varit en regulator för annan verksamhet. Det är en felsyn. Det finns ett stort antal forskarrapporter som visar att kulturen är hälsofrämjande.

Inte minst i Norrbotten tycker han att den behövs.

– Vi som bor här i Norrbotten där det är kolsvart sex månader om året, vi har ljus i mörkret – Norrbottensteatern och all annan kulturell verksamhet. Vi behöver det här. Vi står och faller med att det finns kultur som kan göra vårt liv lite ljusare, lite lättare och kanske lite bättre. Kulturen är oerhört viktig för oss människor.

Mothugg fick han av Johannes Sundelin, socialdemokratisk regionpolitiker från Gällivare:

– Du är inte riktigt ärlig, Staffan. Ni har ju sagt att ni vill spara 20 procent av övrig verksamhet och övrig verksamhet är regional utveckling, kultur och trafik. Då kan man inte säga att man vill sprida kulturen och inte vill dra ned. Ni har också nu ett förslag att ompröva alla fleråriga bidrag till föreningar.

– Inte sant, sa Eriksson. De treåriga rullande bidragen ska omprövas så att man kan söka dem ett år i taget.

Likt Norrbottens Sjukvårdsparti startade Vård för pengarna som ett enfrågeparti. I senaste valet fick partiet 18 procent av rösterna och blev en maktfaktor i Region Sörmland.

Partiets Tomas Borin erkände att om han före valet fått frågan om han ville satsa på kulturen, då hade han svarat ”Aldrig i livet!” Nu har han och partiet tänkt om:

– Man kan säga att det är en mental mognad. Kultur är hälsovård, friskvård, själavård. Det är ju jättedumt att slå ned på den. Dels eftersom människor mår bra, vilket är bra för individen, dels att det rent krasst, cyniskt, ekonomiskt är en vinst för regionen att ha kultur så att människor mår bra. Det handlar också om små pengar. Det vore dumt att börja peta i kulturen med tanke på dess hälsofrämjande effekter.

Efter det senaste valet har kulturen ändå blivit en mer osynlig fråga. Det sker nedskärningar och besparingar på kulturskolor, kulturstöd och bibliotek.

Det hävdade Anders Rydell i sitt inledande inlägg. Rydell är författare och journalist och ser en ny konfliktlinje ta form. Inte mellan stad och land, utan mellan regioner.

– Det är vissa platser som inte har någon kultur och andra regioner som satsar. Det beror på att det i regionpolitiken kommit en rad enfrågepartier som ibland inte ens har något kulturprogram.

Medierna lyfte han fram som viktiga i det sammanhanget:

– Medierna är viktiga för det regionala kulturella ekosystemet. På senare år har vi sett dem vittra sönder. Det blir färre recensioner och kulturbevakningar. Om den lokala offentligheten försvinner – då minskar besökarna och kulturen tynar bort.

Han hävdade också att statsmakterna blivit allt mindre intresserade.

– Staten tar inget ansvar för finansieringen så att kulturen kan fungera. De stora statsbärande partierna har retirerat från kulturpolitiken.

– Kulturen har ett enormt egenvärde, sa liberalen Emma Gröndahl från region Halland och fick applåder.

Trots allt älskar ju alla kulturen.