LEDARE Public service ska använda sociala medier med försiktighet. Det är en av delarna i regeringens förslag till nya villkor för de allmännyttiga mediebolagen SR, SVT och UR.

Det är bra att riktlinjer för sociala medier diskuteras, men det är ingen lätt fråga. Vi sitter nämligen fast i en rävsax.

Medieutvecklingens motor ligger i människans hand: mobiltelefonen. Där trängs ljud, text och bild i ett aldrig stillastående kalejdoskop.

Allt fler tar del av nyheter genom Facebook, Instagram och Youtube. Då måste seriösa medieaktörer finnas där för att nå sin publik.

Samtidigt är sociala medier ett slukhål som hotar både demokratin och den seriösa journalistiken.

Det har Karin Pettersson och Martin Gelin förtjänstfullt förklarat i boken ”Internet är trasigt”. Facebooks affärsmodell främjar hat och polarisering.

Facebook (som äger Instagram) går runt på annonser som riktas mot specifika målgrupper. När du är inne i appen lämnar du information om dig själv, som företagen kan använda för sin marknadsföring.

Målet blir att du ska stanna så länge som möjligt i appen. Stannar du länge så lämnar du dels ifrån dig mer information, dels exponeras du för fler annonser. Då får Facebooks ägare Mark Zuckerberg mera stålar. Liknande system, så kallade algoritmer, använder Google, som också äger Youtube.

Det lättaste sättet att få dig att stanna i appen är att göra dig engagerad. Det lättaste sättet att göra dig engagerad är att väcka dina hatkänslor. Algoritmerna ser alltså till att göra dig vred.

Resultatet? Det demokratiska samtalet blir hatiskt och den oberoende journalistiken försummas, alternativt fördummas. Simsalabim – högerextremism och fake news passar Facebooks affärsmodell som handen i handsken.

Seriösa medier sitter i en svår knipa.

Man behöver finnas i sociala medier för att nå sina konsumenter. Men då riskerar man samtidigt att bli uppäten av Mark Zuckerbergs kommersiella monster.

Vissa tycker att Facebook och Google borde åläggas ett större redaktörsansvar för att skapa sans och balans i flödet. Problemet med det är att det bara skulle koncentrera deras makt ytterligare.

Det grundläggande felet är deras monopolställning – det finns inga andra sociala medier som kan konkurrera med jättarna Facebook och Google.

Det borde finnas public service-ägda sociala medier som motvikt. Finansieringsmodellen gör det inte helt omöjligt att etablera en konkurrent på marknaden.

Ett public service-Facebook hade dessutom kunnat ha algoritmer som är inställda på helt andra sätt. Algoritmerna skulle kunna främja en nyanserad blandning av innehåll med målet att vidga konsumentens perspektiv. Grunden för verksamheten ska vara journalistiskt och demokratiskt istället för kommersiellt.

Ett public service-drivet socialt medium vore något för kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP) att föreslå. Om inte nu, så kanske nästa mandatperiod?