LEDARE I Piteå-Tidningen 30 augusti läser jag om P-vakten Alf Vonkavaara.

Han är frustrerad över problemet med bilar som överges och dumpas runtom i Piteå.

Varje år får han och Piteå kommun hantera omkring 70 lämnade bilar. Kostnaden beräknas till mellan 150.000 och 200.000 kr för skattebetalarna i Piteå.

Situationen är inte unik för Piteå. Liknande bekymmer finns i princip i alla kommuner i vårt avlånga land.

”Det är naturligtvis inte tillåtet att överge en uttjänt bil eller att förvara den på ett sätt som utgör en risk för människors hälsa eller för miljön. Ändå överges tusentals bilar varje år. Förutom att skrotbilen är nedskräpning betraktas den också som farligt avfall, så länge den innehåller de vätskor och komponenter som är skadliga för miljön”, konstaterar organisationen Håll Sverige Rent.

Vonkavaara efterlyser en skrotbilspremie för att komma till rätta med problemet.

”De flesta som dumpar en bil lever på samhällets skuggsida och jagas av kronofogden. Att betala för att skrota en bil blir för dyrt. Därför skulle vi behöva en skrotbilspremie. Det skulle räcka med gratis avhämtning eller att den som lämnade in en bil på skroten fick en tusenlapp. Det skulle nog bidra till att de allra flesta dumpade bilarna kom bort från gatorna”, säger han till PT.

I riksdagsmotionen 2018/2019:14 är S-riksdagsledamoten Ingemar Nilsson, Sundsvall, inne på samma linje.

Han pekar på att Sverige i olika omgångar haft skrotningspremier. Den senaste upphörde 2007 och ersattes med ett producentansvar.

Producentansvaret för uttjänta bilar innebär att tillverkaren eller den som fört in en bil i Sverige är skyldig att ta emot den gratis, och att se till att material och komponenter från bilen återanvänds, återvinns eller tas om hand på något annat miljömässigt godtagbart sätt.

Det är ett rimligt och motiverat krav. Problemet är bara att det inte fungerar i praktiken.

”En rundresa på svensk landsbygd och i Sveriges glesare befolkade delar visar tyvärr på detta. Ett ökande antal skrotbilar är såväl ett miljö- som nedskräpningsproblem. Det har lett till att vissa kommuner nu utfärdar amnestiliknande villkor för att få bort horder av skrotbilar. Detta görs med kommunala resurser, vilket är förståeligt men inte ett rimligt sätt att använda kommunala skattemedel”, skriver Ingemar Nilsson.

Därför föreslår han en temporär satsning på en skrotbilspremie för att röja upp Sverige från alla skrotbilar.

Det finns goda skäl för både finans-, trafik- och miljöministrar att lyssna och ta till sig kravet.

En skrotbilspremie skulle stimulera enskilda människor att lämna sina bilar till destruktion istället för att lämna dem vind för våg.

En sådan insats kostar givetvis en slant för statskassan. Men den skulle å andra sidan betyda lägre kostnader för landets kommuner.

De resurser som kommunerna idag lägger på handläggning, lagring och frakt av skrotbilar är sannolikt högre än vad en skrotbilspremie skulle kosta för samhällsekonomin.