År 2019 och fortfarande är tevedeckarna fulla av stereotyper och med en unken könsmässig syn. ”Mord i paradiset”, till exempel, är en brittisk/fransk kriminalserie som börjar bli en långkörare.

Kommissarie Jack Money (Ardal O’Hanlon), utskickad av Scotland Yard, ska samarbeta med den lokala polisen i Saint Marie för att lösa brott. Britten Jack Money är inte bekväm med den karibiska värmen, men trots det arbetar han som oftast iklädd slips.

Hans två manliga medarbetare av lokal börd arbetar i uniform till skillnad från den kvinnliga inspektören (Josephine Jobert), också av lokal börd, som arbetar i shorts och linne. Ett kuttersmycke för kommissarien och kanske inte så lämplig klädsel om man ska underrätta anhöriga.

Serien är inspelad på Guadeloupe, som tillhör Frankrikes utomeuropeiska områden, det vill säga en rest av det tidigare franska kolonialimperiet. Guadeloupe har också varit i händerna på kolonialmakter som England och Sverige.

Det officiella språket är franska, öbefolkningen tillhör EU, betalar med euro, ser fransk teve och äter croissanter. Men av någon anledning ska den rättsliga ordningen hållas av en brittisk kommissarie.

Ja, jag vet. Det är teve. Allt kan ske i annan dräkt bara det blir bra underhållning.

Guadeloupe räknas som en av de mest säkra öarna i Karibien, men har trots det en omfattande kriminalitet rotad i droghandel. Men den typen av brott slipper kommissarie Jack Money och hans kuttersmycke.

I serien begås brotten oftast av vita människor, till exempel i miljöer som cricketklubben eller i samband med Yachtklubbens välgörenhetsgala. Rika, vita människor, långt bortom vanligt lönearbete, som inte verkar vara nöjda med tillvaron och som finner anledning att ta livet av varandra.

Snabbt hittar kommissarie Jack Money och hans medhjälpare tre–fyra misstänkta, och det är för tittaren svårt att lista ut vem som är skyldig. Skickligt, ja. Men tyvärr förminskas detta av den stereotypa och unkna könsordningen.

Och hur var det med den populära deckarserien ”Morden i Midsomer”? Kommissarie Johan Barnaby (Neil Dudgeon) och hans assistent löser brott. För att poängtera Barnabys ställning i samhället – inte bara som kriminalkommissarie – flikas hans hustru in i några scener, som markör om vem som har ansvaret för hemmet. En dotter och en hund dyker också upp. Heteronormativ familjelycka, check.

Det är som om producenter av dylika teveserier missat metoo-protesterna och vad de satte fingret på. En rutten och förlegad könsordning som vi tevetittare knappt reagerar på. Eller bryr vi oss inte?