I en nyutgåva av Hedvig Charlotta Nordenflychts texter ingår ett brev som hon skrev till ”välborne” kanslirådet A.A. von Stierman, en man som bland annat satte ihop listor över bemärkta personer. I brevet skriver hon:

”Den äran, i gören mig, Min Herre, att vilja veta mina händelser, för att införa mitt namn ibland våra Nordiska Snillen, skattar jag så högt, som jag räknar mig ovärdig en slik heder.”

Ödmjukheten är sympatisk, men onödig.

Artikelbild

Hedvig Charlotta Nordenflycht.

Nordenflycht var en av den svenska litteraturens storheter och är så än i dag, 300 år efter sin födelse den 28 november 1718. Hon har kallats både Sveriges första stora kvinnliga författare och Sveriges första feminist.

Tidigt avled hennes första fästman Johan Tideman. Inom ett år efter att hon gift sig med Jacob Fabricius dog också han. Sin sorg och saknad gav hon ord i främst ”Den sörgande Turtur-Duvan” 1743, dikten som blev hennes genombrott och innehåller orden:

”Min levnads lust är skuren av,/Och döden är min längtan,/Till dig du mörka tysta grav,/Står all min trängtan.”

Främst var hon radikal och filosofiskt intresserad, angelägen att vara med i tidens debatter. Hon var centralgestalt i det litterära sällskapet Tankebyggarorden, ofta under pseudonymen Herdinnan i Norden – anspelande på hennes initialer. Tack vare ”författarlön” och inkomster från tillfällighetsdikter försörjde hon sig, ständigt i strid för frihet, förnuft och rättvisa.

Tidigt hade hon i ”Fruentimbers Plikt at upöfwa deras Wett” uppmuntrat kvinnor att skaffa sig kunskap och kritiserat tidens kvinnoförtryck:

”Dumma lag, du blinda sed,/Som av nedrig avund ljuder,/När du Evae Kön förbjuder,/Att Parnassen komma ved.

Att du först har fått din fart/Ur en svag och manlig hjärna,/Som sitt välde velat värna,/Är väl, utan tvivel, klart.”

I de fyra volymerna ”Qwinligt Tankespel” fanns många inlägg om kvinnors intellekt och rättigheter och i ”Fruentimrets försvar” angrep hon Rousseau. Han hävdade att kvinnor var oförmögna till ”snille, brinnande vältalighet och den sublima hänförelse som leder till hjärtats djup”, mot vilket Nordenflycht invände:

”Ack grymma Tyranni, månn det vår Värld förbättrar,/Att halva släktet stängs i dumhets trånga fjättrar?”

Den ofta citerade ”Öfver en Hyacint” skrev hon till unge Johan Fischerström, vars beundran dessvärre bara omfattade hennes diktning. I den sorgliga insikten dog hon, i sviterna av ett självmordsförsök, bara 44 år gammal.

Bakom nyutgivningen av hennes texter stod Svenska Akademien. I ett hyllande förord skriver ledamoten Sture Allén om en gärning präglad av allvar, eld, lärdom och fyndighet:

”Det är lätt att bli betagen i Hedvig Charlotta Nordenflycht. En poet som skrev direkt ur hjärtat och gjorde det i en tid med andra ideal; en temperamentsfull förkämpe för kvinnans rätt till andligt liv; en kulturperson med vid internationell utblick, som gick tillrätta med Rousseau när det krävdes, en språklig vägröjare i Dalins samtid, en sökare som tog livsfrågorna på allvar, en författare som till stor del levde på sin penna.”