NY BOK

Peo Rask

Mitt namn är Fjodor Ivanovitj Lidvall

Artikelbild

| Ida Amalias hus (beställt av Fredrik Lidvalls mamma), byggt etappvis 1899–1904. Den byggnad som gjorde Lidvall till ett namn i arkitekturkretsar och som gav en början på en framgångsrik karriär.

Black Island Books

 

Familjen etablerade sig först i skrädderibranschen medan sonen Fredrik studerade till arkitekt i S:t Petersburg 1896-1900. Det var början till en stark ekonomisk ställning i huvudstaden, familjen blev kunglig hovleverantör till de festligheter som hörde till begravningen av den mördade tsaren Alexander II. Arkitekten var även ett ledande namn och något av kunglig yrkesarkitekt för den framväxande stenstaden.

I början av 1900-talet gällde det att bygga i jugendstil, för att tala mera i svenska termer. I Ryssland använde man istället ordet modernism om byggnader med naturalistiska prydnader, som slingrande växt- och djurornament.

Artikelbild

| Hotel Astoria, byggt 1911–1912, räknades för sin tid som Sankt Petersburgs förnämsta hotell. Fredrik Lidvall ritade byggnaden plus designade hotellets möbler och takkronor.

I denna miljö har Peo Rask bokstavligt talat vandrat och berättar historia om kvarstående storståtliga stenhus. Det gäller ”arkitektmodern” Ida Amalias hyreshus, kyrkor, några hotell samt slutligen svenskhuset intill svenska konsulatets huvudbyggnad. I mångt och mycket är detta idag tämligen förfallet men nutidens läsare kan förundras över att mycket blivit bevarat trots andra världskrigets härjningar i S:t Petersburg.

I revolutionens fotspår flyttade familjen Lidvall 1918 ”hem” till Sverige, där Fredrik fortsatte  arkitektgärningen men hade svårt att återfinna sin tidigare ledande roll. Han verkade hos arkitektfirman Stark fram till sin bortgång 1945. 

Totalt blev det ett 50-tal byggnader i S:t Petersburg och ”många” i Stockholm. Det gäller exempelvis Shellhuset, Nya Elementarläroverket för flickor samt Chinabiografen. 

Så kan vi jämföra Sverige och Ryssland utifrån ett tema som inte har nyttjats speciellt ofta i vårt eget samhälle. Det är fråga om en framgångsrik ”saga” i södra Ryssland med teknisk utveckling, ekonomiskt nytänkande och inte minst Alfred Nobel. I ena fallet gäller det skrädderiverksamhet, i andra fallet arkitektur. 

Rask har i tidigare skrifter gjort vandringar i Berlin och S:t Petersburg men även i Luleå. I vårt fall rör det sig om en fortsättning på samma tema. Resultatet blir något av en guidebok men på ett annat sätt. Det är självupplevt i populär form och med talrika färgbilder. Allt ger oss perspektiv på vår delvis gemensamma historia.