Beslutet att höja pensionsåldern och tvinga en redan utsliten personal att jobba vidare på grund av att den yrkesverksamma delen av befolkningen minskar och de behovskrävande gamla, unga och barn ökar medför att främst kvinnor i låglönegrupper inom Kommunal inte orkar jobba längre än till max 65 år.

De blir dessutom i förlängningen fast i den ekonomiska fällan och förväntas utgöra ”pensionärers räddande änglar” i den kommunala äldreomsorgen. Hur attraherar vi då unga människor att söka sig till kommunal vård och omsorg?

Jo, kommunerna bjuder på att ordinarie personal ersätts ofta med outbildad vikariepersonal, vilket medför en lägre status för yrket. Dessutom delade turer (alternativet är 10–12 timmars pass), varannan helgtjänstgöring, stressig arbetsmiljö med en allt oftare underbemanning.

Färre människor förväntas utföra flera personers arbete på allt kortare tid, en arbetsmiljö med många fysiskt betungande moment, dålig semesterplanering, resurstid som ofta medför många omförflyttningar, chefer som inte är närvarande på golvet och inte lyssnar på sin personal.

Pensionärer och helt outbildade tas in för att det inte finns personal säger man. Har man vid något tillfälle ställt sig frågan varför finns det inte personal?

Nu måste regeringen med Sveriges kommuner och landsting (SKL) få upp korpgluggarna och inse allvaret! Vem ska ta hand om oss på ålderns höst? Läget blir snabbt sämre och ohållbart. Vakna nu!