Svenska kyrkan är tydligen inte ett evangeliskt, apostoliskt trossamfund längre. Ärkebiskop Antje Jackelén hävdar i Kyrkans Tidning att det finns fler vägar till Gud än genom Jesus Kristus. Därmed sätter hon sig till doms över kyrkans Herre som, enligt evangelierna, säger ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”.

Det är anmärkningvärt att vår kyrkas högste tjänsteman och förvaltare av vår lära och tradition – på detta vis och offentligt – förklarar sin misstro till den lära hon ska vårda och sprida i dess renaste form. Jag kan inte acceptera denna vilseförda kyrkoledning.

Kyrkomötet och landets biskoppar i läronämnden behöver agera omgående och kraftfullt. Om ärkebiskopen vidhåller dessa obibliska och hädiska dogmer, måste hon på något sätt återföras till evangeliets tjänst som hon i sina löften svurit på att tjäna. Om icke detta låter sig göras bör hon för kyrkans framtids skull skiljas från sitt ämbete.

Kristus ord ”Kan en blind leda en blind?” förefaller mycket tydliga och tillämpbara i detta fall. Om någon församlingspräst hade så förfallit i sitt ämbete och förkunnelse hade denne fått svara inför sin biskop och uppmanats tänka genom vigningslöftet. Problemet är att ärkebiskopen inte har någon andlig ledare och förman. Därför måste kyrkomötet och läronämnden agera och göra det skyndsamt. Svenska kyrkan är farligt ute.

Är det kyrkans medlemmars ärliga uppfattning att en grupp politiskt valda ledamöter ska äga tolkningsföreträde gällande tro och lära med mandat att ifrågasätta Den Heliga Skrift och kyrkofäderna?